Striden handlar också om filmens överlevnad
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-16
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Historiens vingslag jobbar övertid när rättegången mot fildelarna i The Pirate Bay ska beskrivas.
En som heter Rick Falkvinge jämförde i gårdagens Aftonbladet den rättegång som påbörjas i dag med den rättsprocess i 1500-talets Frankrike där katolska kyrkan försökte förbjuda tryckpressen.
En vecka tidigare var det en av de fyra åtalade piraterna, Fredrik Neij, som indignerat hävdade att sal nio i Stockholms tingsrätt knappast är stor nog för de fyra frihetskämparnas rättegång.
Det är liksom Mahatma Gandhi, Nelson Mandela och Fredrik Neij.
Utan inbördes rangordning.
Det ser så enkelt ut.
Fyra glåmiga snubbar som i egenskap av politiska frihetskämpar åtalas av ett gäng korpulenta slipsnissar med cigarrer feta som barnlår i mungipan.
Robin Hood mot prins John.
David mot Goliat.
Livet vore naturligtvis så mycket enklare om det var hela sanningen om fildelningen: rika företag som försöker blåsa fattiga konsumenter på kultur.
Och så våra fyra hjältar som riskerar att dömas till hundratals miljoner i skadestånd för sina politiska välgärningars skull.
Men det finns fler verkligheter.
En verklighet gäller
svenska filmskapare. Alltid kniven mot strupen. Hopplöst beroende av de statliga pengar som ett fåtal filmkonsulenter strösslar ut över ett tiotal verk per år. Och privata finansiärer som ständigt blir fegare och mer kortsiktiga.
I ett land där det laddas ned fler filmer per år än det säljs biobiljetter.
I den verkligheten är striden för upphovsrätten också striden för filmkonstens överlevnad.
Medan musikbranschen genomgick ett reningsbad i och med fildelningen går filmbranschen mot något som liknar en avrättning.
Film kommer nämligen
alltid att kosta mycket pengar – även om roll-
listan består av skådespelare från Skara skolscen.
I verkligheten bortom piratlobbyns karikatyrbilder sätter filmproducenter sina bostäder i pant för att kunna finansiera svenska filmer.
Regissörer avstår från sina löner för att få spela in de scener som krävs.
Med skådespelare som städar kontorslokaler för att ha råd att jobba.
Dessa människor gör filmerna. Och därmed även filerna.
Deras konst har blivit mycket svårare att skapa, deras liv har blivit lite jävligare.
Och detta är alltså de fyra frihetskämparnas insats för mänskligheten.