De vet ju inte vad de säljer till oss
Hästköttsskandalen har avslöjat en monumental blotta hos livsmedelsindustrin.
De har ingen aning om vad de säljer till konsumenterna.
Innehållsförteckningarna kunde lika gärna vara påhittade.
Vi är lurade och bedragna säger livsmedelstillverkaren Dafgårds vice vd Magnus Dafgård. Findus nordiska vd Jari Latvanen säger att företaget undersöker om det går att stämma underleverantören Comigel och slakteriet Spanghero.
Bra. Men inte tillräckligt.
Det är av Findus, Dafgårds eller möjligen Ikea som konsumenten köper köttbullarna, lasagnen eller kålpuddingen. Men de har uppenbarligen ingen aning om vad de säljer till konsumenten utan uppger glatt att förpackningen innehåller nötkött fast den inte alls gör det. Den innehåller nötkött – och häst.
Det är inget fel på hästkött, om det inte är fullproppat med antibiotika eller andra läkemedel. Men det är inte det som är grejen.
Kärnan i hästköttskandalen är att livsmedelstillverkarna författar innehållsförteckningar som de uppenbarligen inte har täckning för. De har ingen aning om vad de säljer. Det är en skandal av en dimension som jag hoppas skakar livsmedelsindustrin i dess grundvalar.
Nästa gång kan det nämligen vara allvar. Det kan vara gift i grönsaker och bär, feluppfödda kycklingar, antibiotikastinna kalvar eller cesiumstrålande vilt. Alltså sånt som, till skillnad från friskt hästkött, är skadligt.
Gissa om livsmedelsjättarna skulle gunga då.
Som konsument har man för närvarande ingen anledning att tro på det som står på förpackningarna. De som producerar hel- eller halvfabrikat sväljer uppenbarligen okritiskt vad råvaru- eller underleverantörerna påstår utan att tillräckligt kontrollera det.
Kött är givetvis svårare att skilja på än frukt, grönsaker och olika sorters gryn. Men just därför borde köttet kontrolleras noggrannare än genom att bara titta på det. Om det nu ens görs okulärbesiktningar.
Många ser det nu uppdagade lurendrejeriet som en närmast naturlig effekt av jakten på billig mat. Det kan vara en förklaring, men inget försvar.
Den som säger att den säljer ananas från Hawaii måste faktiskt göra det. Den kan inte sälja en annan frukt från en annan region och hoppas att konsumenten sväljer den felaktiga beteckningen tills eventuella falsarier uppdagas. Det vore djupt ohederligt och ohederlig är vad livsmedelsindustrin de senaste veckorna visat sig vara.
Om konsumenten vill ha billigare hästbullar eller dyrare kalkonbullar måste den få bestämma själv genom en korrekt beskrivning av innehållet och en titt på prislappen.
Tills vi kan lita på innehållsförteckningarna är det säkrast att laga sin egen mat. Utan hel- eller halvfabrikat.