Dags att ta itu med pokerfjantandet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-02
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag har gått på journalisthögskolan. Fast i ärlighetens namn gick hälften av studietiden åt till att spela poker. Så här 25 år senare inser jag att det var den vägen jag borde valt. Då hade jag kunnat sitta i Las Vegas och vinna 58 miljoner på VM. Jag menar, hur svårt kan det vara när till och med Markoolio lyckades kvala?
Men ödet ville annorlunda. Ödet ville inte att jag skulle bli en asocial drönare som drar från bord till bord i jakten på stålar och sen kommer snyftande om hjälp med sitt spelmissbruk. Ödet ville inte att jag skulle sitta uppe halva nätterna och skrika "Jag går all in!". Ödet ville att jag skulle bli en ansvarsfull samhällsmedborgare som arbetar och betalar skatt.
(Kanske finns det nån stackars pensionär som kan visa tacksamhet.)
Ödet ville att jag skulle skriva i en kvällstidning. Och nu är det dags att ta itu med det där pokerfjantandet.
Texas Hold'em brukade vara något man bara hörde talas om på film. Här hemma spelade vi i normalfallet vanlig poängpoker. Det är ett gammalt hederligt svenskt sätt att umgås.
Men sedan i våras grasserar Hold'em-febern i folkhemmet. Introduktionen av Texas Hold'em liknar ingenting jag kan påminna mig. Det är större än gräddfilschips, större än Tamagotchi, större än ballongdansen.
Veckotidningarna kör pokerskola parallellt med virkrecepten, och i sommar har det varit turnering i varannan husvagn. Och över slott, koja och camping hörs de amerikanska fackuttrycken eka i natten: Det är du som är big blind, Gösta!
Lägg av. Folda, för fasen. Innan hela nationen blir sinnessjuk av spelgalenskap, familjer splittras, fäder ruineras och mödrar dör av tristess. Ta ert förnuft till fånga, åk ner till macken och kräv pengarna tillbaka för den där löjliga lådan med plastmarker och en kortlek som dom lyckades vigga er på 495 kronor för.
Visst, lite sällskapsspel kan pigga upp vilken regnsemester som helst. Och visst - det finns svenskar som redan tjänat bra på sina pokerkunskaper, både på nätet och längs The Strip.
Men alla ni killgubbar som drömmer och fantiserar om att go pro och försörja er på poker: ta en kall dusch och kvickna till. Risken att ni slutar som socialfall är betydligt större än chansen att ni blir rika.
Och även om ni mot förmodan skulle tjäna storkovan blir jag inte imponerad.
Bara lite svenskt avundsjuk.