Med barn löper man risk att bli folkpartist
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-23
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Lars Leijonborg slår upp en fet mahognygrogg och lägger fötterna till rätta på den mjuka pallen. Han sträcker fram fjärrkontrollen och trycker på knappen. Som genom ett trollslag färdas han tillbaka i tiden, och till en skola där lydnad och disciplin ännu råder.
Lars tittar på "Vet hut!", det just nu roligaste programmet i SVT. Men han skrattar inte. Han njuter.
Fast jag vet inte om Lars ens är medveten om att programmet finns. Och givetvis är det bara ont förtal, det där med mahognygroggen.
Men kopplingen mellan den brittiska realityshowen och det svenska folkpartiets skolpolitik är alltför slående för att jag ska avstå.
"Vet hut!" är jättekul, med tidsenligt slötänkta tonåringar som vattenkammade gäster i sextiotalets stenhårda internatskola. Den stramt disciplinära regim som möter tv-programmets skoltrötta ungdomar återfinns till stora delar i folkpartiets program för framtidens skola - som till stora delar liknar forntidens.
Egentligen är det Jan Björklund som är fp:s stränga headmaster i skolfrågor. Han är inte att leka med. Han är major. Under stridsropet "stoppa flummighet och kravlöshet" tar han en generation av skolpolitiker och skäggiga pedagoger i örat så blodvite uppstår.
Betyg redan i sexan, nationella prov för nioåringar, hårdare nypor hos lärarna och religionskunskap som grundämne är några av fp:s krav. Skoluniformen känns inte långt borta, och förslaget att sänka straffmyndighetsåldern till fjorton år är logiskt.
Det är lätt att raljera över både folkpartiet och stofiler som muttrar om mer dis-ciplin och strängare regler. Särskilt om man som jag är sprungen ur det flummiga sjuttiotalet, då det till och med fanns ett särskilt "experimentgymnasium" i Göteborg. Där stod palestinasjalarna som spön i backen, vill jag lova.
Samtidigt, med tre egna barn i olika stadier av utbildningsväsendet, är det omöjligt att inte känna sig aningen kluven. Samtidigt som jag gärna behåller min tro på en fri skola där kreativitet och inlärning uppstår i jämlikt samspel mellan lärare och elever - samtidigt föreläser jag för ungarna om vikten av att lägga manken till för att få bra betyg, plugga läxor och göra bra ifrån sig på alla prov.
Så det kanske är som det heter i talesättet: när fan blir gammal blir han religiös - och som tonårsförälder löper man ständigt risken att bli folkpartist.