Han håller Sverige i gång när du firar jul
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Midvinternattens köld är hård, men han är hårdare. Han är uppe tidigt, redan fem timmar efter att han lagt sig. Den skraltiga kombins motor tjuter av ansträngning medan han skrapar rutorna och förbannar detta bistra klimat där han står på en ödslig parkeringsplats i en förort medan resten av världen sover. Han silar den kalla luften genom tänderna och andas medvetet korta andetag.
Bilen rullar längs tomma vägar till den plats där varje dag tar sin början. Här är han inte ensam. De komma från öst och väst, hans bröder och kolleger och konkurrenter som alla sitter i samma båt även om deras drömmar pekade åt olika håll från början, innan de blev sammanförda i det här landet och i den här rollen.
Han nickar åt de flesta och hälsar på några, pratar närmare med ett fåtal men aldrig riktigt länge för tiden går och bilen ska fyllas. Kartong efter kartong lastas in, han vet vad som fattas och rör sig vant mellan hyllor och lastbryggor. Marsipangrisar, nötter, julmust, fikon och kaffe för det får aldrig ta slut i det här landet för då stannar det här landet och då blir dom arga på honom och det vill han inte.
Han signerar följesedeln med en namnteckning som en gång skrev ut recept och signerade projektritningar, men det var längesen och det blev inte som det var tänkt. Det blev detta i stället. Långa dagar i ett fjärran land.
En snabb och söt kaffe innan bilen rullar vidare. Dagen gryr men det är fortfarande glest i trafiken. Radion spelar julsånger. Det här landet ska ta ledigt, men inte han för kaffet kan ta slut och det gillar dom inte.
Han öppnar dörren och bär in lådorna. Nu är mörkret nästan slut. Han röker en cigarett i den slitna fåtöljen i rummet där bak. Bryggaren puttrar. Tv:n flimrar. De är hans arbetskamrater och det finns inga tecken på att det ska bli annorlunda. Bättre kanske, men inte annorlunda. Detta är hans liv och i dag är det julafton.
Han trotsar de tunga ögonlocken och tvingar sig upp och ut. Flyttar runt några burkar, stuvar om i frysen, packar tätare på hyllorna med plats för mer. Nu är det dags. Han låser upp och tänder upp. Mannen med hunden är som vanligt först, punktlig som en klocka. Han pratar sällan, köper bara sin tidning och går vidare. Sedan rullar dagen på. Mellan tre och fyra är det tomt. Då tittar dom på Kalle Anka. Han också.
På julafton är det inte alls lika mycket som vanligt men tillräckligt för att hålla sig vaken och hur skulle det se ut om han inte var där när dom behöver honom?
Så han står kvar. I rök och damm, i helg och söcken. Han är den invandrade servicebutiksinnehavaren och han har alltid öppet. I fall kaffet tar slut, eller om man plötsligt känner sig lite sugen. Egentligen är han ingen-jör eller kanske läkare men det var i ett annat liv. Nu är han den invandrade servicebutiksinnehavaren, en grundbult i den svenska infrastrukturen och i morgon går han upp och gör det igen. Skänk honom en tanke i dag.