Popens största steg firar 40 år

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Paul Cole var en amerikansk turist i London som den 8 aug-usti 1969 steg rakt in i musikhistorien utan att ha en aning om vad som hände. Han stod på trottoaren i skuggan under ett träd och väntade på sin fru.

Tjugo meter snett framöver kunde han se hur fyra unga män gick på ett övergångsställe gång efter gång medan en fotograf tog bild-er. De såg ovårdade och konstiga ut.

Det skulle dröja över ett år innan Paul Cole upptäckte sig själv på omslaget till Beatles-skivan Abbey

Road, som hans barn spelade därhemma i Florida.

Paul Cole lever inte längre. Men Abbey Road förblir odödlig, och övergångsställ-et där omslagsbilden togs på tio minuter är en av populärkulturens främsta vallfärdsplatser. Tusentals människor kommer varje år för att gå i Beatles fotspår och

låta sig fotograferas på hist-orisk mark.

Det är faktiskt en stark upplevelse att se folk från jordens alla hörn samlas vid denna kultplats. För några är det uppenbarligen en genuint gripande upplevelse. Vi betraktar en äldre man i ljus kostym, rak i ryggen som en fura då han går sin pilgrimsvandring. Han kan inte bärga sig innan han med tårar

i ögonen får se bilden i hust-runs kamera. Dialekten

avslöjar att han rest från Au-stralien. Kanske är detta resans höjdpunkt. Eller livets?

Det påstås att över hundra människor har förlorat livet på Abbey Roads övergångsställe sedan september 1969 då skivan kom ut. En klunga japaner stojar och springer

nervöst över i den täta trafik-

en. En familj från Italien får hjälp med fotograferingen. Två tjejer från Skellefteå

(eller var det Hudiksvall?) turas om med övergången. Sen är det vår tur.

Claes tvekar inte. Han tar av sig skorna och ställer dem invid muren på trottoa-

ren. Jag pilar snabbt ut och ställer mig i position. Vrid-er mig för att hitta rätt

vinkel. Claes går med långa McCartney-steg. Kameran går varm. Sen byter vi plats. Jag blir George, i jeans och mockaskor.

Efteråt: vi står och skrattar och klappar om varandra. Det känns som att vi varit med om något riktigt stort.

Och nu på lördag är det alltså exakt 40 år sedan Beatles beträdde Abbey Road. Kanske inte lika betydelsefulla steg som vid månlandningen några veckor

tidigare, men tillräckligt för att sätta eviga avtryck.

Ännu en gång tänjdes gränserna för popmusiken, och som alla vet låter Abbey

Road overkligt ny och

modern än i dag.