Valåret 2014 lär bli mycket spännande
Skyhög arbetslöshet, svagt stöd för regeringen, osäker omvärld.
Trots det har de bara stöd av 32 procent av väljarna.
Vad gör Socialdemokraterna och Stefan Löfven för fel?
I Socialdemokraternas värld lider Sverige av massarbetslöshet. Situationen i skolan är katastrofal. Nyföretagandet hindras av en massa byråkrati och brist på riskkapital. I vården dignar den påtvingat deltidsarbetande personalen under ett övermäktigt ok och patienterna får inte den omsorg de kan kräva.
I en sådan värld borde det ledande oppositionspartiet glida fram på en räkmacka, eller hur?
Men det gör inte Socialdemokraterna. Tvärtom är väljarstödet för dem ganska skraltigt, för att uttrycka sig fint. Enligt dagens Aftonbladet/United Minds samlar de just nu 32 procent av väljarna bakom sig.
Det gör dem fortfarande till Sveriges största parti. Men det är bara 1,3 procentenheter mer än i förra valet, det sämsta valresultatet för Socialdemokraterna sedan valet 1914.
Och det är hela tre procentenheter lägre än valresultatet 2006, en siffra som då betecknades som en renodlad katastrof.
Det finns alltså skäl för Socialdemokraterna att fråga sig vad de gör för fel. Trots en regering, som enligt Socialdemokraterna missköter sig på i stort sett varenda punkt, har väljarna inte strömmat över till det största oppositionspartiet i någon högre grad. I alla fall inte än.
En förklaring kan vara det ökade stödet för Sverigedemokraterna. Sedan valet har det ökat med omkring 40 procent, enligt Aftonbladet/United Minds.
En annan möjlighet är partiets något vacklande väg. Stefan Löfven och den ekonomiska talespersonen Magdalena Andersson växlar mellan stenhårda angrepp på regeringen och krav på blocköverskridande överenskommelser, som den om spelreglerna för friskolor för tre veckor sedan.
Av omsorg för landet kan det vara en bra, till och med önskvärd, väg att göra överenskommelser över blockgränsen. Det är uppgörelser som står sig oavsett vilken regering som sitter vid makten.
Men det är en svår pedagogisk uppgift för en partiledning att förklara varför man ena dagen gör regeringen ansvarig för allt ont i landet och nästa dag vill göra stora viktiga överenskommelser med samma klåpare.
En tredje förklaring kan vara Löfvens relativa osynlighet. Han märks inte särskilt mycket i debatten. Det måste han ändra på. Snart är det bara ett år kvar till valet och den som inte syns och märks då, den lär få problem på valnatten.
Om det vore val i dag skulle Fredrik Reinfeldt (M) tvingas avgå som statsminister för alliansregeringen. Det räcker inte med Moderaterna och Folkpartiet för ett regeringsunderlag.
Hur chanserna, trots det historiskt sett svaga väljarstödet, ser ut för Stefan Löfven (S) är mer oklart. Han har fortfarande inte berättat hur han ser på regeringsfrågan efter valet. Varken MP eller V tänker låta sig lockas med mindre än ett antal ministerposter. Att dela med sig av regeringsmakten på det sättet har Socialdemokraterna inte varit med om sedan 1950-talet.
En spännande fortsättning följer.