Den nya tekniken för domar är ett fiasko
Domarna i brottmål anpassades till vår tids teknik.
Det är smärtsamt att läsa JO:s sågning av fiaskot.
I oktober 2022 började tingsrätternas domar skrivas i ett nytt digitalt system.
Den nya, sköna världen var här och det gamla systemet, anpassat för att skriva domar på papper, ansågs vara mossigt.
DiBa, som den av Domstolsverkets utvecklade nymodigheten döptes till, visade sig dock vara behäftad med allvarliga och mindre allvarliga problem.
Snart började domare sucka över systemets hopplöshet, en klagosång som nådde JO Katarina Påhlsson.
Granskning inleddes. Nu är den klar. Bristerna, visar det sig, har varit betydande.
Ta bara de så kallade konsumtionsdomarna, det vill säga då en gärningsman inte döms för alla de brott som ett händelseförlopp innehåller. Exempelvis om någon torskar för både bruk och innehav av narkotika och endast döms för påsen som låg taffligt gömd i blomkrukan.
Dessa situationer har inte fungerat i det nya systemet. Vilket en närmast gråtfärdig rådman i Göteborg noterar i ett mål om olika knarkbrott, där det i domen skulle redovisas att ett och annat konsumerades av grövre lagöverträdelser:
”Detta har emellertid inte varit möjligt att göra i det digitala system, DiBA, som tingsrätterna använder för brottmålsdomar”.
Ett annat problem är mer komplicerade skadeståndsbeslut. Det är ju viktigt för både den som ska betala och den som ska ersättas att sådana avgöranden går att förstå.
Men på grund av teckenbegränsningar och formuleringar som i förväg fastställts i systemet har det varit hopplöst för den enskilda domaren att förklara sitt resonemang.
Det går att fortsätta på det här sättet. Domare har blivit gråhåriga över att påföljder för ungdomar inte har gått att redovisa korrekt.
Ännu värre är att det inte har varit möjligt att fatta beslut om häktning då domen blev rättspsykiatrisk vård.
Tänk er en situation där någon anses vara för sjuk för fängelse, men släpps på fri fot för att det digitala systemet inte fungerar.
Ytterligare ett problem är läsbarhet och begriplighet. Domarna numera är inte sällan hopplösa att förstå.
JO citerar ur en dom med flera tilltalade och många åtalspunkter där det bes om ursäkt för att den inte har gått att skriva på ett ”överskådligt och tillfredställande sätt”.
Det här är mycket illa. Att en dom inte är begriplig är ett grundläggande rättssäkerhetsproblem.
Brottsoffer måste kunna förstå. Den som döms, till fängelse eller annat, måste kunna förstå.
Efter att ha ha tagit sig igenom dessa och andra problem är JO inte nådig.
Formuleringar som ”mycket kritisk”, ”helt oacceptabelt” och ”djupt otillfredsställande” avlöser varandra.
Deprimerande att läsa är att Domstolsverket under utvecklandet av systemet fick kraftiga signaler om att det inte fungerade, men ändå valde att köra på.
Varför inte inleda med ett pilotprojekt på några tingsrätter och fixa barnsjukdomarna innan tekniken införs fullt ut?
Det kanske värsta är att Domstolsverket redan då systemet lanserades visste att det troligen inte skulle fungera ordentligt i de omfattande brottmål som i tider av gängmord och komplex brottslighet numera är på historiskt höga nivåer.
Att domstolarna tar till sig den tekniska utvecklingen är naturligtvis bra. Men jag borde inte ens behöva påpeka att nymodigheterna inte får utmana grundläggande principer i en rättsstat.
Det enda positiva är att JO lyckades ta sig igenom eländet utan att drabbas av en hjärtinfarkt.