Den stora frågan: Hur ska vi hantera det okända okända?
Det är mycket vi vet om klimatförändringarnas effekter.
Men den största utmaningen ligger i det vi inte vet och som vi inte heller kan föreställa oss – det ”okända okända”.
När planen flög in i tvillingtornen i New York den 11 september 2001 var det något som chockade hela världen. En attack på amerikansk mark, mitt i världens största metropol, var något som var så osannolikt att det tidigare knappt gått att föreställa sig – det var bortom de allra flestas föreställningsförmåga. Men eftersom det faktiskt inträffade, måste det varit sannolikt i åtminstone någon utsträckning redan före det hände.
Attacken slungade in världen i en helt annan riktning. När USA:s dåvarande försvarsminister Donald Rumsfield några år senare pratade om invasionen av Irak, vilket blev en av konsekvenserna, och bristen på bevis för massförstörelsevapen, använde han uttrycket ”unknown unknowns” – det okända okända. Saker som vi inte vet och som vi inte kan förutse.
Hans uttalanden har gett upphov till en modell, som lätt kan appliceras på klimatfrågan. För till skillnad från Irak-kriget (där det ”okända okända” visade sig inte existera) så är det just det okända som vi behöver förhålla oss till – och på något sätt vara förberedda på.
De blinda fläckarna
I modellen finns först och främst det ”kända kända” – saker som vi vet pågår och vilka konsekvenser det får. Jorden värms upp och det beror till största delen på människan.
Här finns också det ”okända kända” – de blinda fläckarna, sådant som vi låtsas inte veta om eller låter oss luras av på grund av exempelvis ”the shifting baseline syndrome” – en gradvis förändring av vad som är acceptabla gränser och normer. Här skulle vi också kunna räkna in att klimatförändringarna redan i dag undergräver livsmedelssäkerheten i många länder, vilket vi nog inte tänker på.
Med det ”kända okända” blir det svårare – här ryms samband som vi i stora delar kan förutse, men vi vet inte när eller hur omfattande det blir. Hur snabbt kommer jorden värmas upp? Hur mycket och i vilken takt kommer haven att stiga? När utlöses så kallade tipping points i klimatsystemet? Om Arktis blir isfritt sommartid om några årtionden, vad för det då med sig? Regnskogen i Amazonas närmar sig en punkt för när den inte längre kan upprätthålla sitt eget ekosystem, men hur nära är det?
Vi vet inte. Vi vet att dessa risker finns, men inte hur nära brytpunkterna är. Det vi däremot vet är att minst fem tipping points riskerar att brytas i spannet mellan 1,5 och 2 grader – inklusive kollapsens av isen i Västantarktis och förlusten av Grönlands istäcke.
Bortom fantasin
Men det är när vi kommer fram till det ”okända okända” som det blir komplicerat på riktigt. För hur ska vi förutse det otänkbara? Det som ligger utanför vår fantasis händelsehorisont?
I bästa fall kan vi hoppas på att det inte existerar något vi inte kan föreställa oss – precis som i Irakkriget. Men dessvärre är klimatförändringarna på riktigt. Saker kommer att hända och vi kan bara försiktigt gissa vad det skulle kunna vara.
I värsta fall har det med havsströmmarna att göra – att de påverkas på ett sätt som vi inte förstår och har svårt att mäta, men som kommer med förödande konsekvenser. Kanske kommer det att handla om abrupta förändringar i molnbildningen som riskerar att accelerera uppvärmningen. Andra saker som vi har svårt att greppa är aerosolernas påverkan på klimatet i ett både kortare och längre perspektiv.
Vissa händelser kan vara så häpnadsväckande och märkliga att vi inte ens förstår dem när de uppstår – vilket också kommer att innebära att de åtgärder vi sätter in snarare riskerar att förvärra problemet. Det är en paradox att dessa händelser framstår som omöjliga ända fram tills då de plötsligt inträffar, precis som med tvillingtornen i New York.
Förbereda det oväntade
Ändå måste vi förbereda oss för det oväntade, så länge som utsläppen fortsätter att ligga på höga nivåer. I synnerhet när den globala medeltemperaturen just nu ligger på 1,64 grader över förindustriella nivåer för den senaste tolvmånadersperioden.
Men dessvärre visar det sig att forskningen kring exempelvis vad som väntar vid tre graders uppvärmning är märkligt eftersatt. Forskning har fokuserat på effekterna av 1,5 och 2 grader, och studier av kaskadeffekter eller hur klimatförändringarna kan utlösa större kriser är sällsynta.
Vad blir den mänskliga responsen? Kommer vi att lyckas begränsa utsläppen i tid, trots att världen nu ligger långt ifrån målen? Kommer vi hitta ett sätt att suga upp de enorma mängder koldioxid som krävs eller kommer vi att kasta oss in i olika teknologiska experiment där vi i panik försöker injicera reflekterande partiklar i troposfären?
Och framför allt – kan vi klara av dessa utmaningar utan att det leder in i våldsamma konflikter?
Just här finns nog den största ”okända okända”-faktorn av dem alla.