30 år senare flyter han upp i brevlådan
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Någon hade spytt i min brevlåda. Inklämt mellan morgontidningarna låg ett propagandablad från Nationaldemokraterna, en samling nazianstrukna rättshaverister med för mycket fritid.
Bladet såg ut att vara designat under lektion ett på desktopskolan 1988, men den komiskt usla utformningen är ju ett beprövat trick för att signalera folklighet. Det är Galne Gunnar-strategin förflyttad till politisk nivå.
Nivå? Det är nog fel ord. Vi pratar grottmänniskor vid hemmadatorns sken.
Propagandabladets bild av Sverige och invandringen är så vulgär och skrikhes att den knappast kan tas på allvar av andra än några få. Det är lätt att förstå de stackars brevbärare som tvingas bära hem eländet till intet ont anande mottagare.
Själv blev jag sittande vid frukostbordet med en stigande känsla av obehag då jag insåg att jag faktiskt varit klasskamrat med mannen som tituleras partiordförande. Det var visserligen längesen, men ur minnets kompost lyckas jag efterhand återskapa en bild av figuren ifråga. Avvikande, asocial och obefogat elitistisk. Våra vägar korsades för en kort period, trettio år senare flyter han upp i min brevlåda. Obeställd.
Om Nationaldemokraterna i går fick många besök på sin hemsida berodde det på att jag helt enkelt var tvungen att kolla lite mer på min gamla klasskamrat. Bland alla populistiska floskler och blodstörtningar finns ett tal som han höll på partiets "reichsmöte".
Jag saxar: "Ni som är församlade här i kväll är den nordiska elit, de blivande germanska hjältar, som ödet sorterat fram för uppgiften att stoppa den kulturfrämmande koloniseringen av Sverige.
Av samma anledning som Oden och Freja skickade sina valkyrior för att hämta de ädlaste och modigaste kämparna till Valhall och Sessrymner, så har våra förfäders gudar och gudinnor valt ut er för den stundande politiska kampen här i Midgårds 2000-tal. Ni har rakryggat och hjältemodigt anslutit er till den elit av politiska soldater som snart kommer att skapa historia."
I verkligheten fick vi samtidigt en riktig politiker som ny utrikesminister. Jan Eliasson, ordförande i FN:s generalförsamling, internationellt respekterad, globalt inriktad, intellektuellt högstående och en humanistisk fanbärare.
Kort sagt: allt det som Nationaldemokraterna hatar, och som vi vanliga demokrater gillar.