Jag vill helst inte röra vid andra människor
Jag är ingen stor beundrare av det här med beröring människor emellan. Jag är inte så förtjust i att känna annan hud mot min egen.
Bortsett från min fru och mitt barn, som jag älskar att pussa och krama, så vill jag inte ha med det där att göra. Jag har förstått att detta är ett handikapp i mitt liv. Det blir så konstigt och stelt i sociala situationer, särskilt i början av ett möte när det ska hälsas och hållas på.
En avlägsen bekant som tycker att det är en bra idé att plötsligt kramas i stället för det vanliga handskaket – jag tycker inte alls om det.
Jag blir stel och konstig och kramen blir skev, jag tar honom till mig samtidigt som jag vrider undan mitt ansikte i ett försök att undvika att min kind möter hans kind. Han kan få för sig att jag inte alls tycker om honom, men det är fel. Jag tycker om honom, det är beröringen jag ogillar.
Helst skulle jag gå igenom livet utan att vidröra en enda människa.
Jag har funderat en del på vad det här kan komma sig av. Säkert något från barndomen, inte sant, något trauma som ligger där och skaver. Jag är medveten om att detta är ett problem och försöker kompensera. Det händer att jag tvingar egen kind mot annans kind i ett försök att få saker och ting att verka normala när jag kramas.
Förr om åren, när jag skulle ta emot växelpengar i butiker, så kunde det hända att jag blixtsnabbt sänkte handen precis när pengarna kom, på det att jag slapp känna kassamänniskans kalla handsvett mot min när hen gav mig växel. Så gör jag inte längre. Jag menar: Jag arbetar på det. Försöker bli bekväm med beröring.
Men det finns fortfarande en typ av människor som jag bara inte klarar av och det är spontanmassörerna.
Jag sitter på jobbet, skriver på en text och jag är inne i min värld och plötsligt står det nån dåre där bakom min rygg och masserar mina axlar. Jag kan inte begripa hur han kom dit – plötsligt står han bara där och knådar. Jag blir paralyserad, sitter i skräck, jag kan inte ens andas.
Jag förstår att hans avsikter är goda, han gör det för att vara snäll, han förstår inte att han kränker mig.
Min första impuls är att störta upp, trycka upp dåren mot en vägg och väsa mellan tänderna att han aldrig någonsin ska upprepa det där, för då kommer jag att slå ihjäl honom, hör han det? Men det är klart, det skulle innebära beröring, så det låter jag gärna bli.