En grå look-alike
I mörkret är alla tanter grå.
Eller?
Jag tycker inte att det var så konstigt, att den unge reportern tog fel på LO-basen Wanja Lundby- Wedin och den okända look-aliken den där kvällen utanför Lundby-Wedins bostad i Stockholm.
Det var ju mörkt.
Svårt att se.
Och vi är ju vi 50 plussar inte helt lätta att skilja åt. Vi ser ju ut så här:
En page.
Något vitt, löst.
Något fläckblommigt.
Glasögon.
Så det är väl bara att se sanningen i vitögat: i mörkret är alla tanter grå.
Tidningen Expressen har bett om ursäkt.
Med all rätt. Ett fel är ett fel och en tidning får inte ha fel. Och en tidning som har fel när man granskar en makthavare är illa ute.
Det handlar om trovärdighet. Att en läsare ska kunna lita på vad som står. Så därför har Expressen levererat extraupplagor, rättelser och ursäkter.
Det har varit ursäkt till LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och ursäkter till läsarna. Det har också varit ursäkter till den okända look-aliken i mörkret.
Och så här långt har alla i dramat följt spelets regler.
Alla utom en. Look-aliken. Den okända kvinnan i pagen. Hon har inte gjort vad som förväntas. Vad som normalt brukar förväntas av en mogen, ansvarsfull kvinna någonstans runt 50.
Hon hjälpte inte den unge reportern på traven. Hon ”mammade” honom inte och förklarade för honom, att han hade tagit fel där i skumrasket.
Att han ställde frågor till fel person.
Look-aliken tyckte att hon inte behövde förklara någonting. Hon smattrade som en makthavare: ”Jag svarar inte.” ”Jag vill inte svara.”
”Ni får inget svar över huvud taget.”
Och när reportern frågade: ”Om du inte vill prata i kväll, när kan vi få ett besked?”
Look-aliken: ”Nästa år vid den här tiden.”
Vad skulle den unge reportern tro?
Även om det där sista borde ha fått honom att fatta, att det kanske inte var LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som försökte kväsa honom.
Men som sagt: i mörkret är ju alla tanter grå. Eller?
Har inte den här historien lärt oss något annat?
Har inte den här historien lärt oss att vi inte kan vara alltför säkra?
Att vi inte kan vara helt säkra på, att det inte går omkring några osäkrade huggtänder där ute bland de grå tanterna.
Där ute i det förvillande mörkret.