Borgs gummidon och swing i blåbärsskogen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag vet inte vad med det är med finansministerns gummistövlar som får mig att tänka på gruppknull.
Kanske den kalkylerade folkligheten. Svenska Dagbladets mysbilaga hade i helgen en intervju med Anders Borg och den handlade inte direkt om budgetunderskott.
Man riktigt såg framför sig hur redaktörerna på mysbilagan och finansdepartementets mediestrateger suttit på varsin kammare och klurat över hur de skulle kunna Visa En Annan Folklig Sida av
finansministern.
Det blev gummistövlarna.
Mysbilagan lät finansministern dra på sig gummistövlarna och prata om vildsvinsjakt och medhavd matsäck.
Det var en så kallad win-win-situation. Mysbilagan fick ett trevligt reportage. Finansministern slapp prata om Europas näst högsta ungdomsarbetslöshet.
Och mediestrategerna gnuggade händerna.
För vad kan väl vara folkligare än vattentäta skodon och medhavd matsäck.
Det skulle kanske vara gruppknull.
Minns ni? En dag vaknade man upp med insikten om att strypsex plötsligt var lika kontroversiellt som äggskalsfärgade tapeter. Man kollade mejlen och upptäckte att åttio procent av mejlen var regelrätta förslag om att man kanske borde överväga att förlänga sitt kön.
Och på dörrmattan låg Dagens Nyheter med rubriken swinging är vår nya hobby.
Swinging är ett annat ord för gruppknull.
Att swinga har blivit den nya folksporten, den nya studiecirkeln, flåsade reportern i artikeln.
I en tillhörande enkät svarade 28 procent av DN-humanisterna att de hade testat
eller ville testa swinging.
14 procent var tveksamma.
Alldeles nyligen konstaterade porrkungen Berth Milton att företagen i knullsektorn blöder ekonomiskt eftersom folk ute i radhuslängorna numera hellre spelar in sin egen porr än kollar på porrarbetarnas.
I våras svarade 35 procent av Aftonbladets läsare att de kunde tänka sig att lägga upp en egen p-rulle till allmän beskådan.
Den studiecirkelartade sexualiteten, klungknullet, radhusfilmandet, är en gräsrotsrörelse i nivå med kubbspel och blåbärsplockning. Både avspänt och folkligt.
Och det är förstås en tidsfråga innan det sitter en mediestrateg på finansdepartementet och en redaktör för en mysbilaga och tänker samma tanke:
Vad är det folkligaste av allt?
Gruppknull i skogen.
Gummistövlar på.