Frukt är inte godis - frukt är ju bara äckligt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-09-21
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Apropå "Supersize Me". Jag vet vad som skulle hända om man bara åt frukt under en vecka. Man skulle dö. Av tristess.
Den svenska konsumtionen av snask och snacks är hög, och det är inte bara barn och ungdomar som frossar i lösgodis. Själv sitter jag just och smaskar lite holländsk lakrits mellan raderna. Och efter lunch ska ni se att närbutiken är full av kontorister som bunkrar ferraribilar och gröna grodor för att inte tuppa av vid datorn framåt tvåtiden.
Vi äter godis när vi borde äta frukt, och det beror inte på att vi inte vet bättre. Alla hälsoprofeter och viktkonsulenter säger samma sak: Ta dig en frukt när du känner dig sugen mellan måltiderna. Vi har hört, läst och sett det i årtionden nu. Dom säger att frukt är godis, men det är fel. Frukt är äckligt. I vissa fall fruktansvärt äckligt.
Jag minns en tid när äpple smakade äpple, när apelsinerna kved av C-vitaminer, när ett enkelt päron kunde få tiden att stå stilla.
I dag tycks alla frukter smaka likadant, vilket för det mesta är samma sak som ingenting. Man tar en tugga eller två, och tvingas sedan i besvikelse kasta resten för att man inte orkar med tanken på att slösa saliv och käkmuskulatur på något så meningslöst som frukt anno 2004.
Handen på hjärtat nu: När åt du en god frukt senast? Erkänn att det mesta är urvattnat, smakfattigt, antingen mjölmjukt när det ska vara hårt eller omoget när det ska vara saftigt. Frukt är okej i tillredd form, men den klarar alltmer sällan att stå på egna ben. Särskilt om den är inköpt i någon av våra stora livsmedelskedjor.
Häromveckan träffade jag någon som förklarade varför det sitter små klistermärken på vartenda förbannade äpple nuförtiden. Hon påstod att själva klistret innehåller ett ämne som gör att äpplet ser fräscht ut i evinnerliga tider. Jag vet inte om det är sant eller falskt, men jag hyser ingen tvekan om att fruktens förfall är ett verk av den multinationella livsmedelsindustrin.
Jag gillar att man kan äta exotiska grejer utan att behöva röra sig ur sitt postnummerområde. Det är fantastiskt, berikande och bra. Samtidigt är det ju mer än lovligt sjukt när blåbären kommer från Chile, äpplena från Sydafrika och päronen från Australien. Man undrar vad som hände med gamla hederliga belgiska jordgubbar?
Nej, vill man uppleva smaken av god frukt återstår bara två alternativ. Det ena är att hitta fram till någon av de idealistiska hjältar som fortfarande tillhandahåller frukt med smak. Det andra är att helt gå över till skumbananer.