Hemligt Nobelpris avslöjat!
Märkligt är att ingen vet att världens största pris i kriminologi är svenskt.
Följaktligen var intresset från tidningar, radio och tv måttligt då nästa års vinnare tillkännagavs i en liten sal på Stockholms universitet i dag.
I den akademiska världen är dock The Stockholm Prize in criminology något av ett Nobelpris.
Presentationen av de tre professorer som får dela på äran och en och en halv miljon kronor sändes i ljud och bild via universitetets hemsida och följdes av brottsforskare, socionomer, beteendevetare, psykologer och annat löst folk på högre utbildningsanstalter från Tokyo till New York.
Vi var ett 50-tal personer som trängdes i en sal i aula Magna och lyssnade på Lawrence Sherman, brittisk professor och ordförande i den internationella juryn, som motiverade valet av årets pristagare.
För första gången, visade det sig, belönas en svensk. Per-Olof Wikström, professor i kriminologi i Cambridge. Han har i tio år studerat 716 familjer i den engelska staden Peterborough.
Vad har hans forskning gett oss? "Stora insikter i den roll föräldrar spelar för att förebygga ungdomsbrottslighet genom att aktivt begränsa barns tillgång till jämnåriga som trotsar konventionell moral".
Sherman pratade på. Bilderna på den vita skärmen bakom honom avlöste varandra. Procentsatser i tårtbitar, diagram, staplar, kartor, pilar, akademisk jargong.
Wikström delar priset med två amerikanska professorer i sociologi respektive psykologi, Travis Warren Hirschi och Cathy Spatz Widom. Även de har forskat kring föräldrars påverkan på brottsligt beteende.
Det visar sig, som så ofta tidigare, att verkligheten är mer komplicerad än vad vi tror. Våld föder inte nödvändigtvis våld. Kriminella föräldrar kan ha bra inflytande på sina barn och lära dem respektera lagen.
Vad ska vi med denna nya kunskap till? Den ifrågasätter, om inte annat, en del vedertagna uppfattningar om hur ungar på glid ska bemötas.
Kanske ska samhället bli försiktigare med att omhänderta barn som växer upp i mindre lyckade hem. Möjligen är det ibland mer effektivt att släpa hem värstingar som begår brott till föräldrarna än att ställa dem inför ungdomsdomstol. Och så vidare.
När den brittiske professorn pratat klart var det dags för Jerzy Sarnecki, Sveriges näst mest kände kriminolog och ordförande i juryn, att intervjua pristagare Wikström, klädd i vinröd kavaj, grå halsduk och akademiskt skägg.
Professorn höll en utläggning om moralens betydelse för kriminalitet och påminde om hur vår uppfattning om rätt och fel förändras över tid. "Den som för 50 år sedan hade plockat upp hundbajs på gatan hade ansetts vara tokig. Numera är det konstigt att inte göra det".
Han påpekade vikten av kriminologisk forskning. Terrorism, illegala aktieaffärer eller ungdomsbrottslighet, vi tjänar på att lära oss så mycket som möjligt om vilka faktorer som leder till brott.
Tillställningen stökades föredömligt rappt undan på en timme. Snittar och vin väntade. Jag frågade Sarnecki, en man som genom åren sannerligen inte har haft problem med att få utrymme i pressen, varför ett pris som är så stort i nördkretsar är okänt för folk i allmänhet.
– Vi vet inte hur medierna ska bearbetas. Därför har vi i år tagit in ett proffs, förklarade han.
Proffset i fråga heter Max Lagerbäck, i många år presschef på mediehuset MTG. Han har ringt runt och tipsat och marknadsfört.
I någon mån har han lyckats, Lagerbäck. Hasse Aro var där. Aftonbladet, Dagens Nyheter, TT, Svt och tidningen Svensk polis. Inget gigantiskt pressuppbåd, men det största sedan priset instiftades år 2006.
Kanske släpar vi oss också till stadshuset i sommar, då priset under pompa och ståt ska delas ut.
Jag gick ut i den klara höstluften och tänkte att världen kanske inte har blivit så mycket bättre under denna timme, men den har framförallt inte blivit sämre.