Jag vill vara cool men rodnandet sabbar allt
Kassören nere på snabb- köpet där jag bor har den egenheten att han gärna kommenterar sakerna jag köper.
Han tycker om att sätta varorna i ett sammanhang, att fantisera högt om vad jag kan tänkas göra med de saker jag köper hos honom. Jag kan till exempel köpa ett några frallor och juice tidigt på morgonen och han säger: ”Jaha, dags för frukost med lilla familjen?” Jag kan köpa smågodis och läsk och han säger: ”Jaha, dags för en myskväll hemma i soffan?”
Jag kan inget annat än att nicka vänligt och säga något instämmande, men innerst inne känner jag mig nästan lite kränkt. Jag vill inte att han klampar in i mitt privatliv på det sättet, tack så mycket. Hur som helst. Jag var på snabbköpet alldeles nyss och hade bara ett ärende – skulle köpa toalettpapper.
Och när jag kom fram till kassan sa han högt och muntert: ”Jaha…” Och så tittade han på toalettpappret och tystnade.
Han visade ändå lite värdighet, ville inte skandera vad han trodde att jag skulle göra med toalettpappret. Fint av honom ändå.
Tyvärr inträffade där och då något förargligt. Tystnaden blev så tyst och stämningen så jobbig, för vi tänkte båda på samma sak, jag tänkte att han tänkte på vad jag skulle göra med toapappret och han tänkte att jag tänkte på att han tänkte just det.
Så jag började rodna.
Alltså, att rodna. Vad är det för för-e-bannade dumheter! Det är ju så avslöjande. Man försöker hålla fasad, försöker verka oberörd, men så kommer rodnaden och saboterar alltsammans. Jag läste på Twitter häromdagen att någon beskrev att rodna som ”kroppens egen golare” och det är ju välfunnet.
Att rodna är kroppens sätt att rasera allt förtroende man byggt upp för den genom åren. Rodnandet är en förrädare. Rodnandet är Judas Iskariot. Jag stör mig oerhört på mitt sätt att rodna i vardagen. Det har gjort att jag aldrig, aldrig kan vara cool. Jag blir bara röd. Man blir ju besviken på evolutionen till slut.
Människan har förfinats genom årtusenden och nu har vi en biologi där allt i oss har en utsökt funktion. Allt utom rodnandet. De säger att evolutionen tar ett språng då och då. Dags att lämna den här defekten bakom oss.
Okej, det var allt jag hade att säga i dag! Hoppas ni har en fin söndag, hörrni! Nu ska jag gå och skita.