Annette Kullenberg var som ingen annan – lika delar vass och vänlig
Publicerad 2021-01-28
Hemma på väggen i flickrummet i Växjö hade jag en svartvit affisch. Det var ett foto av en äldre kvinna i kappa, hon stod med ryggen mot kameran och betraktade en naken skyltdocka i ett fönster.
Aftonbladet Kvinnoredaktionen, stod det under bilden. Annette Kullenberg skrattade hest när jag berättade och viftade med en välmanikyrerad hand. “Varsågod”, sa hon.
Jag och många andra kvinnor har Annette Kullenberg att tacka för att Aftonbladet blev en plats där vi kunde växa och ta plats. Hon var drivande bakom det avslöjande Dokumentet som 1978 fick grabbarna på den förment progressiva redaktionen att skämmas över supandet och den nedlåtande, ibland direkt fientliga attityden.
Efter det fick kvinnor mer inflytande över journalistiken och arbetsplatsen. Kvinnoredaktionen startades. Saker ändrades. Grunden var lagd för ett bredare, mer relevant och framgångsrikt Aftonbladet.
Annette Kullenberg var min vän. Men det började inte bra. Som ung nattchef i början på 90-talet lyfte jag en kväll ut Annettes text ur tidningen till förmån för att dra stort på en bild från en Lundell-konsert.
Nästa dag skulle Annette flytta till Barcelona för att bli Aftonbladets korre under OS, en stor satsning. Nu var det tidig morgon och hon stod ute på Arlanda med den nytryckta tidningen i handen och meddelade att hon inte tänkte åka.
Redaktionschefen fick charma, beveka, övertyga, övertala och be om ursäkt i alla tonarter. Hon åkte och gjorde såklart en magnifik insats. Och i månader blev jag helt skakis varje gång hon ringde redaktionen. Jag skulle aldrig göra om det.
Flera år senare hade vi funnit varandra, eller hon mig kanske. Hon styrde. Vi brukade ses på krogen, gärna i ett bås på Operabaren eller hos vår favorit Greken på Hörnet.
Annette var en människa som svepte in, färgstark och kraftfull. Lika delar vass och vänlig. Intresserad och oförutsägbar. En gång sågs vi på lunch på Berns. Ett antal timmar, Bloody Marys, skvaller och analyser senare gick lunchen över i middag och till slut satt vi i soffan i baren.
Jag var lite starstruck då Benny Andersson satt bakom oss. Plötsligt knackade han Annette på axeln. “Jag ville bara hälsa, jag läser alltid dina kolumner”, sa han och Annette log och nickade nådigt. Det var hon som var stjärnan. Såklart.
Annette Kullenberg var journalist ut i fingerspetsarna, debattör, författare och välförtjänt prisad. Hon var formidabel i text, underhållande och drastisk i tv och glittrande imponerande i själva livet. Omtänksam och rolig. En av Aftonbladets främsta som med buller och bång lämnade tidningen 2002 efter bråk om en krönika.
Annette Kullenberg var som ingen annan. Hon hittade inte bara vinkeln, hon var vinkeln. Ojämförlig.
