Annette Kullenberg – en färgstark, rolig och orädd person och penna
Dog med covid-19 på sjukhus i Portugal
Uppdaterad 2021-01-29 | Publicerad 2021-01-28
Hennes klackar var lika sylvassa som hennes penna.
Men den som lät sig luras av hennes uppenbarelse fick stå sitt kast.
Bakom det röda hårburret, den eviga ciggen och den flickaktiga rösten dolde sig en knivskarp hjärna och en orädd journalist och debattör med stor humor och mycket mod.
Annette Kullenberg gick alltid sin egen väg.
Nu är hon död, av covid-19, precis som sin bror, advokaten Claes Borgström.
Annette Kullenberg var rolig.
Hon var vansinnigt rolig.
Hela hennes uppenbarelse var rolig – och näst intill osannolik.
Första gången vi möttes var på Journalisthögskolan i mitten av 1980-talet.
Annette, som då jobbade på Aftonbladet, kom för att föreläsa för oss journaliststudenter om kvinnligt och manligt i journalistiken.
In kom Annette Kullenberg, röd från topp till tå, i röd dräkt, röda pumps, röda örhängen, röd väska – och röda läppar.
Vi bara gapade.
Var hon på riktigt?
Det var hon.
När hon började prata satt vi som ljus.
Hon berättade om ”Dokumentet”, manifestet som hon och de andra kvinnliga journalisterna på Aftonbladet skrev om sin verklighet i den grabbiga och spritindränkta tidningsvärlden i Klarakvarteren, 1978.
Det var epokgörande, lite som Metoo skulle bli många år senare.
Annette Kullenberg banade väg – och skola – för många som kom efter henne, speciellt kvinnor.
Bara några år efter vårt första möte blev Annette och jag kollegor och arbetskamrater på Aftonbladet, i just Klara.
Och när hon svepte in på redaktionen i någon av sina alltid färgmatchande kreationer – ena dagen var hon orange, nästa grön – blev det liv och rörelse.
Det var sladdar och datorer som trilskades, örhängen som försvann – och artiklar och nyheter som skulle diskuteras.
Annette Kullenberg syntes och hördes.
Visst var hon en diva – med den äran. En mycket rolig, älskvärd och skicklig diva.
Många var de makthavare, pampar och direktörer som lät sig luras – och tjusas – av hennes uppenbarelse, som inte riktigt tog henne på allvar och kanske sa för mycket.
Det fick de bittert ångra.
Annette Kullenberg var i många år en av Aftonbladets vassaste pennor och skarpaste hjärnor. En av de allra största.
Hon var utrikeskorrespondent, i såväl Buenos Aires som Barcelona, när hon inte jobbade här hemma och bodde i sitt vackra hus med de många bokhyllorna vid vattnet i Nacka.
Hon såg det ingen annan la märke till, hon fångade skeenden och tidsandan på ett alldeles eget sätt, i sina många artiklar, kolumner och krönikor under sina 25 år på Aftonbladet.
Hon var orädd, slagfärdig, frispråkig och inte sällan kontroversiell.
Och hennes texter fick ingen peta i utan hennes tillåtelse. Men en gång ändrades en krönika hon skrivit om prinsessan Madeleine – och konflikten ledde till att Annette Kullenberg lämnade Aftonbladet 2002.
Tyvärr.
Annette Kullenberg hade en unik röst, både i tal och skrift.
Hon skrev om det stora – om politik och ekonomi, om orättvisor och kvinnofrågor, men också om det lilla. Som lyckan att bli uppringd och finnas med i en stapel i en Sifo-undersökning.
Själv var hon uppvuxen i högborgerlig miljö, född Borgström, som storasyster åt Claes Borgström, som blev känd advokat, och Kerstin Vinterhed, som blev känd journalist och sedermera präst.
Annette Kulleberg rörde sig hemtamt i alla miljöer och hade inga problem med grevar och baroner. När boken ”Överklassen i Sverige” kom ut 1974 väckte den stor uppmärksamhet – ingen hade skildrat överklasslivet som hon tidigare.
Boken fick en uppföljare också, ”Urp, sa överklassen”. Totalt blev det ett 20-tal böcker, inte bara reportageböcker och samlade kolumner, utan även romaner. Hon skrev radio- och tv-pjäser också.
Priserna kom på 2000-talet. Då belönades hon såväl med Publicistklubbens guldpenna, som Stora Journalistpriset och Jolopriset.
De senaste åren har Annette Kullenberg bott i Portugal.
I maj förra året dog hennes lillebror, Claes Borgström, med covid-19, 75 år gammal.
Och nu var det Annettes tur.
Natten till torsdagen somnade hon in på Hospital de Caiscais i Portugal, efter att även hon ha drabbats av covid-19.
Hon blev 82 år.
Annette Kullenberg sörjs närmast av sina tre barn med familjer – och många vänner och tidigare kollegor.
Men hennes ord, hennes texter och böcker finns kvar.
De kan ingen ta död på.
Läs dem om du inte har gjort det.
