Nej, Bo Svensson - du är inte göteborgare
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-05-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Här i Göteborg har vi ett uttryck som lyder: Jag vet inte nåt, jag är från Tjörn. I resten av Sverige säger man snart: Han vet inte nåt, han är från Göteborg.
Ty efter Kurt Olsson, Ronny Jönsson och Weiron i ottan har ännu en göteborgsk clownfigur etablerat sig på den mediala arenan. Denna gång är han dessvärre helt verklig: Högsta domstolens ordförande Bo Svensson.
För er som inte kan storyn kommer här den korta reprisen. Det handlar alltså om en man på ett av rikets högsta juridiska ämbeten som plötsligt snavar över sin egen tunga och levererar den ena idiotrepliken efter den andra. Det började med att han skulle kommentera huruvida den sexdömde domarkollegan Leif Thorsson skulle få lov att döma framtida sexmål eller inte.
"Man kan ju säga att han har djupa kunskaper i ämnet", raljerade han.
Det är sånt man kan säga runt ett fikabord, kanske till och med på domstolar - men inte i en intervju.
Sen drog han på med något om hur besvärligt det kan vara för änkemän inom juristyrket att få sex (antydande att prostitution egentligen borde ingå i ämbetets förmånspaket).
Efter groda nummer ett blev Bo Svensson "mycket ångerfull" och försökte först få reportern att avstå från publicering, och sedan att göra en så kallad pudel och ta tillbaka vad han sagt. Och när han slog upp tidningen höll han på att börja gråta.
Han fick en chans till, med resultat att han ställde till det än värre. I söndagens Agenda i SVT skulle han förklara sig i en intervju och drog då till med den blivande klassikern: "Jag är göteborgare."
Jag är göteborgare. Därför kan jag raljera över den löjliga sexualbrottslagen.
Jag är göteborgare. Därför kan jag inte riktigt kontrollera vad som kommer ur min mun.
Jag är göteborgare. Därför borde ni förlåta att min tunga slant.
Nej. Bo Svensson. Du är inte göteborgare. Du är en karriärjurist som bott i Stockholm så länge att du glömt vad som kännetecknar göteborgare och deras humor. Och det är inte att leverera tramsiga kommentarer i allvarliga situationer. Särskilt inte om man sitter på en så tung förtroendepost som att vara ordförande i Högsta domstolen.
Att vara jurist är att göra avväganden, att noga söka ordens rätta valör och att med eftertanke formulera klokskap. Därför är det extra häpnadsväckande att höra Svenssons grodor.
Men det som är svårast att smälta är hans löjliga bortförklaring. Att vara göteborgare är nämligen ingen ursäkt för dåligt omdöme.