Tvångstankar, köer & ett sexpack folköl
Ett viktigt incitament för att vilja bli vuxen, utöver det att döden är det enda alternativet, är den sköna känslan av skam som rinner av mig.
För varje år som går, en intensiv känsla av att här kommer jag och jag har precis lika stor rätt som du att vara här och jag tänker då inte känna mig obekväm.
När jag var ung kunde jag knappt köpa tuggummi i en automat utan att känna att jag på något sätt var i vägen för någon, oklart vem.
Idag skulle jag kunna tappa byxorna samtidigt som jag köper rövsalva och porrtidning utan att tycka att det var vare sig jobbigt eller att jag tog upp någon annans livsutrymme.
Det är så välsignat att bli äldre och lugnare, tryggare i sin person och mer övertygad om sina rättigheter.
Men så var det detta med att köa på Coop.
Eftersom vi har fyra barn så ser det alltid ut som om vi driver HVB-hem när vi handlar.
Jag minns att jag tänkte så när jag var ung och stod bakom någon som köpte mat för över 1 500 kronor. Oj, de har nog ett sånt där fosterhem, tänkte jag för mig själv och rös när det fyrasiffriga beloppet rasslade loss från betalkortet.
Nu står jag där själv en gång i veckan.
Och varje gång samma sak. 1. Jag hamnar alltid bakom någon som handlar lika mycket som jag.
Samt 2. Jag hamnar alltid framför en stackare som bara ska köpa en tandborste.
Det är ju själva fan också, tvångstänker jag bittert för mitt inre.
Förr om åren lät jag alltid tandborstoffret gå före. Han hade ju ändå bara en tandborste och varför ska han behöva stå bakom någon som har valt att befolka världen på egen hand.
Hans fru kanske väntar i bilen med en svettig pudel i knät.
Det är en sen torsdagskväll. Mellan hyllorna har det tunnats ut, jag kan dra benen efter mig och fundera på om tofun är orimligt dyr eller inte.
Och bakom mig, tre killar som ska köpa en chokladbit och ett sexpack folköl.
Jag skäms. Stackars de som måste vänta på att jag ska lägga upp elva tusen varor på bandet.
Jag flyttar inte på mig, men jag står heller inte ut med känslan.
Om jag flyttar på mig lär det dyka upp en liten pensionär som bara ska köpa bostongurka på tub.
Och efter henne ett ensamt spädbarn som ska köpa välling.
Notan slutar på 1 983 kronor.
Och när jag står och rullar ihop mitt kvitto börjar jag tänka på hur dyrt det är att ha många barn och hur svårt det är att vara mamma och hur ont jag alltid får i mitt svank av de där kassarna efter fyra foglossningar.
Och ut genom dörrarna försvinner tre unga killar med choklad och öl. Hela kvällen är deras och jag glömde tvättmedel vilket innebär att barnen återigen får låna underkläder av varandra över könsgränserna.
Öl och choklad och frihet.
Hoppas att de sätter i halsen.
Inga mord
Tisdagens käftsmäll: Jag och min syster hade sett fram emot att njuta av Morden i Midsomer tillsammans. Håna den tunna soppa som är intrigen och driva med alla töntiga karaktärer. Men SVT ersatte våra njutmord med Orup live. Jag tänker rasa i en vecka.
Inget mögel
Onsdagens upptäckt: Joachim hittade en burk kakor i skafferiet på landet. Hembakade för ett år sedan och inte så mycket som ett korn av mögel. Vi åt inte upp dem men det blev en söt lunch för hönorna.