Dansband är musik för alla – utanför städerna

Dansbandet Scotts.

Jag älskar dansbandsmusik. På riktigt.

Tillägget kommer som en instinkt. Som en känsla av att jag har något att försvara.

Vilket är motsatsen till min uppväxt. Dansband var normen, det normala. Jag menar, min första autograf fick jag av Hasse Andersson. ”Kvinnaböske” spelar inte dansband, men låt mig återkomma till honom.

Låt mig först berätta om musiken. En genre som aldrig förställer sig. Som för människor närmare varandra, som dryper av hjärta och smärta.

Kanske är det just ärligheten som har gjort dansbandsmusiken till ett lovligt byte.

Kanske handlar det om vilka som får beskriva Sverige i dag. När Hasse Andersson tävlade i Mellon haglade skratten från storstäderna. Inget hat. Snarare raljans och ironi över dansbandsgenren. Trots att Hasse spelar country.

Den värsta sortens förödmjukelse. När man inte ens är en fiende, bara någon att göra narr av.

En vänsterskribent kallade melodin för ”inkvoterad buskis”. En tv-profil skrev att ”ingen blir förvånad om Hasse får 13 procent av rösterna” och syftade på att detta är musik för sverigedemokrater.

Det är det. Dansband är musik för alla.

Gå på en kväll med vilken annan musik som helst och ingen av gästerna avviker från normen. Gå på en dansbandskväll så ser ni hur mängder av människor med intellektuell och fysisk funktionsnedsättning inkluderas.

Och när ni är där, ställ er frågan: varför beskattas spelningen med 25 procents moms i stället för sex procent som alla andra konserter?

Svaret är att procentsatsen höjs om folk förväntas dansa. Som om publiken står blick stilla när det

heter dance i stället för dans och Avicii i  stället för Arvingarna.

Enstaka politiker vädjar om slopad dansbandsmoms, men motionerna går alltid upp i rök. Majoriteten bryr sig liksom inte tillräckligt, då dansband ses som ett särintresse.

Men det är ingen subkultur. Inte för den som blickar bortom storstäderna. Ute i landet är det fortfarande en vital del av kulturlivet och skapar mening för hundratusentals personer.

Moderatledaren Anna Kinberg Batra brukar hånas för sitt 17 år gamla uttalande om lantisar.

När hon egentligen bara sa vad många storstadsbor fort­farande tycker.

Följ ämnen i artikeln