Åklagare jagar bagare som skyddas av polisen
Jakten på bagaren i Norrköping som i hemlighet informerade polisen om ökända gängkriminella fortsätter.
Kammaråklagare Ellen Gyberg Ek har gett sig fan på att bagaren Joe Koutani hör hemma i fängelse.
Han är alltså mannen som berättade för polisen att gangsters tvingade honom att förvara två pistoler och sprängämnen i sitt källarförråd. Koutani gick med på att förvara vapnen eftersom gängledaren hotade med att det kunde ”gå illa” för hans familj.
Den lokala polisen kände Koutani väl. Han hade i ett par år tipsat om narkotikahandel och annan brottslighet i stadsdelen Navestad.
Åklagaren Ellen Gyberg Ek bestämde sig för att åtala - Joe Koutani! - för grovt vapenbrott eftersom han förvarat gangsterns vapen i sitt källarförråd.
Men tingsrätten ogillade åtalet i dess helhet med motiveringen att ”Joe Koutani är en god samhällsmedborgare utan avsikter att begå brott för egen del. Tvärtom har framkommit att han bidragit till att stävja brottsligheten i Navestadsområdet…”
Koutani fick omedelbart skydd i polisens personskyddsprogram och lever sedan dess med ny identitet tillsammans med fru och dotter. De har fått sina liv sönderslagna därför att han hjälpte samhället mot den organiserade brottsligheten. Det är hemligt om familjen lever i Sverige eller någon annanstans.
Åklagare Gyberg Ek som vill få Koutani fälld i hovrätten har fått oväntat problem.
Eftersom familjen Koutani lever med skyddad identitet på hemlig ort vet åklagaren inte vart hon ska skicka delgivningen.
Jakten på Koutani är i god svensk ämbetsmannatradition dokumenterad i hovrättens register. Där finns ett dagboksblad med 18 aktbilagor som steg för steg visar hur rättsmaskineriet söker en man som skyddas av - rättsmaskineriet.
Kan andra myndigheter hjälpa till? Förfrågningar skickas till Frivården, Kriminalvården, Skatteverket, Försäkringskassan, Kronofogden, Migrationsverket, Norrköpings tingsrätt och Polismyndigheten. Ett efter ett droppar svaren in:
Jag kan inte se att klienten har varit aktuell hos oss, skriver en administratör på Frivården.
Personen blev svensk medborgare 2017-04-20 och därefter finns inga uppdaterade kontaktuppgifter, upplyser Migrationsverket.
Vi har tyvärr inga uppgifter om adress, telefonnummer eller mailadress, svarar Kronofogden.
Plikttrogna tjänstemän slår i sina register men möts av den stora tomheten. Så ska det vara. Samhället har slagit en mur av tystnad kring familjen Koutani så att gangsters inte ska kunna utkräva hämnd. Samtidigt fortsätter byråkratins kvarnar att mala luft. Skrivelser skickas fram och tillbaka. En delgivningsman står startberedd, beredd att delge, men får veta att den han ska delge har gått upp i rök.
Åklagaren och hovrätten har en sista möjlighet:
Post- och Inrikes Tidningar, världens äldsta kontinuerligt utgivna tidning som nu degraderats till en digital sida för kungörelser. Den 18 juni lät Göta hovrätt publicera en kungörelse om att den söker Joe Koutani för delgivning av ett föreläggande. Föreläggandet finns att hämta på rättens kansli, Hamngatan 11, Jönköping. Expeditionstid 08.00-16.00.
August Strindberg publicerade 1903 novellen ”Ett halvt ark papper”. Det är ett av den svenska litteraturens berömdaste verk, bara två sidor långt. På dessa två sidor fångar Strindberg en kärlek, ett äktenskap, en tragedi och återfunnen lycka.
Jag tänker på ”Ett halvt ark papper” när jag läser dagboksbladet från åklagarens och Göta hovrätts jakt på Joe Koutani. Dagboksbladet är också på två sidor och även det fångar ett kosmos, ett kosmos av byråkratisk meningslöshet och missriktad iver.
– Vi söker Joe Koutani! ropar ämbetsmännens kör.
– Han befinner sig på hemlig ort!
– Varför! ropar ämbetsmännens kör.
– Polisen skyddar honom!
– Vi vill slå honom i bojor! infaller åklagarnas kör.
– Och polisen skyddar hans liv och frihet!
– Vi struntar i om bagaren har rent mjöl i påsen! I fängelse ska han även om vi måste skicka tusen skrivelser! ropar åklagarna.