Våra idrottsstjärnor låter hjärntvättade

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Har den kinesiska synen på yttrandefrihet börjat gälla även inom den svenska olympiska kommittén? På deras hemsida leder ordet bojkott till en text om Moskva-OS 1980, medan ordet yttrandefrihet ”matchade inte något dokument”.

Men jag undrar också eftersom många svenska idrottsmän pratar och uppför sig som om de levt i en bubbla under de senaste åren.

När GP i helgen ägnade fyra sidor åt frågan om bojkott eller inte tillfrågades ett antal svenska olympier: Hur främjar vi bäst demokratin i Kina? Idrottarnas svar antyder mild hjärntvätt.

Susanne Ljungskog, cyk-list: - Själv vet jag för lite om kinesiska förhållanden för att kunna göra en korrekt bedömning.

Magnus Petersson, bågskytt: - Själv är jag för dåligt insatt än så länge.

Ida-Theres Nerell, brottare: - Jag är inte kompetent att bedöma det. Jag vet alldeles för lite om Kina.

Markus Oscarsson, kanotist: - Jag är för dåligt insatt för att kunna bedöma Kina.

Ingen begär att Susanne Ljungskog ska kunna göra en ”korrekt bedömning”. Ingen begär att Ida-Theres ska vara kompetent annat än som brottare.

Men vore det för mycket begärt att ni inte låter som medietränade papegojor? Kan ni inte säga något som inte låter fullt så inrepeterat?

”Jag är för dåligt insatt”, är alltså standardsvaret när en idrottare får frågan om sin syn på OS i Peking, och jag fruktar att vi kommer att få höra det upprepas ända tills sista maratonlöparen släpat sig över mållinjen. För man ska ju inte blanda idrott och politik...

Det är ett svar med hög skämsfaktor, inte minst för den svarande som tvingas blotta en total okunskap, ett totalt ointresse - eller en total brist på respekt för den globala opinionen kring fjäskandet med världens största diktatur.

Alla diskuterar. Från debattsidorna till fikaborden går snacket likt en olympisk fackelbärare. De enda som inte behöver ta ställning är idrottsmännen själva.

Jag vet exakt vad jag tycker om den kinesiska regimen och dess politik. Däremot är jag fortfarande osäker på var jag står i taktikfrågan.

Men en sak vet jag. Och det är att någonstans under spelens gång kommer det att lösgöra sig en stark och modig idrottsman som i direktsändning inför hela världen inte tvekar att protestera mot den kinesiska regimen. Och jag vet en sak till. Det kommer inte att vara en svensk.