Hösten för med sig en fantastisk tv-njutning
Sommaren är slut, ungarna är gaffatejpade och telefonen är urkopplad. Nu vankas det tv-njutning som aldrig förr. Låt det regna, låt det hagla, låt Wolfgang Röder släppa helvetet loss - det spelar ingen roll för hösten är ändå säkrad.
I går var det dags för ännu en omgång av "Hem till byn". Trots att den geriatriska serien utspelas inom cykelavstånd från mitt hem i Göteborg så berör den mig lika lite som musik från Uzbekistan eller poetry slam från Ouagadougou. Däremot vet jag att nypremiären innebär julafton för hundratusentals svenskar som vill följa livet bland människorna i en liten håla på landet. Jag gratulerar dem till en härlig höst i tv-soffan.
Antagligen borde man väl skämmas för att livet bland maffiafamiljerna i New Jersey känns mer lockande än den västsvenska socialrealismen i "Hem till byn". Men så är det. Sopranos sopar banan, och det är med tacksamhet och glädje jag ser fram emot tv-hösten.
Den kommer att bli underbar och blodig. Först "24" varje tisdag framöver. Sedan "Vita huset" med nystart 14 oktober. Därefter "Sopranos" med start i mitten av november.
Jag har silvermärke i k-pist och kan lyfta en mindre bil om jag måste, men jag har bara varit i slagsmål en gång i livet och det vill jag inte göra om. Med andra ord är jag en fridsam person och våld är inte min grej.
Därför borde jag tillbringa höstkvällarna med att kura i läsfåtöljen med en kopp te och en bok av någon författare från norra Sverige. Medan friden vilar i hemmet där barnen sussar sött och min hustru stickar för vintern.
I stället sitter vi båda två stela av spänning under de två fantastiska timmar då de första avsnitten av "24" spelas upp framför våra häpna ögon. Stundtals håller vi andan tillsammans. Ni som såg dubbelpremiären i söndags kväll vet vad jag pratar om. Ni andra har något fantastiskt att se fram emot.
Eller så kan ni slentrianmässigt avfärda serien för att den är amerikansk och våldsam och sånt tittar minsann inte ni på.
Ni tittar hellre på sävliga tweedmysterier från den engelska landsbygden med poliser som kör på fel sida vägen men till slut ändå lyckas komma fram till vem i den skenbara idyllen som ruvar på en mörk hemlighet " (ursäkta, jag måste bara gäspa käken ur led).
Ni säger att britterna verkligen kan göra bra tv. Jag säger lappri. Den mest nyskapande och fängslande tv:n skapas sedan åratal i USA, och den stundande hösten blir en oavbruten beviskedja för mitt påstående.
Gemensamt för höstens tv-pärlor (alltså "24", "Vita huset" och "Sopranos") är förmågan att skapa intelligent underhållning med samtidigt psykologiskt djup och värme. Här kombineras de bästa manusen, bästa skådisarna, bästa regin och de bästa idéerna - resultatet blir upplevelser som vida överstiger vad man har rätt att förvänta sig inom det triviala begreppet tv-underhållning. "Nuff said.