Lena Mellin: Många fördelar med nya tv-skatten
I dag kostar tv-licensen lika mycket oavsett om man har miljoninkomster eller jobbar deltid på Konsum. Nu föreslår en utredning att den blir progressiv, högre för dem som tjänar mer.
Ett steg i rätt riktning? Det är det nog många som tycker.
Dagens tv-licens föreslås ersättas av en skatt på en procent av den beskattningsbara inkomsten upp till ett tak på knappt 1 200 kronor per år och person.
Fördelarna med förslaget är många. De som har låga inkomster betalar mindre än de som är högt betalda för Sveriges tre public service-bolag; Sveriges television, Sveriges radio och Utbildningsradion.
Skatten är i dag kopplad till något så ålderdomligt som själva tv-apparaten. I fortsättningen ska alla betala, även de som inte har en tv.
Licensskolkarna, i dag var åttonde person, slipper inte heller undan när tv-skatten börjar tas ut av Skatteverket i stället för Radiotjänst i Kiruna. Det är mycket bra.
Det har rests farhågor, framför allt av public servicebolagen själva, att det formella oberoende som de har från statsmakterna i dag naggas i kanten om licensen efterträds av en avgift.
Utredarna föreslår en modell där tv-skatten sätts in på ett räntekonto i Riksgälden och därefter hanteras av Kammarkollegiet tills de betalas ut till mediebolagen.
Det borde vara en konstruktion som tillfredsställer även den mest misstänksamme. Pengarna befinner sig hela tiden långt från förmodat klåfingriga politiker.
Utredningen föreslår också att mandatperioden i avtalen mellan staten och de tre bolagen förlängs med två till sex år. Också det borde minska eventuellt politiskt inflytande liksom att ägarstiftelsen föreslås få mer kapital. Det ger dem möjlighet att agera, inte bara förvalta.
Det nya systemet ska enligt förslaget börja gälla 2014.