Höj skatten för fega företagare
Det börjar bli dags att införa en fegskatt. Särskilt riktad mot företagare.
Man förstår hur de tänker. Tid och pengar satsas på något som lika gärna kan dimpa i backen som skjuta i himlen. I det avseendet är företagare modigare än de flesta av oss. Men när det stora språnget väl är taget börjar tassandet. Inga har större nytta av det än journalister.
Radions Kulturnytt fläskade i tisdags på med ”avslöjandet” att de tre stora internetbokhandlarna säljer odlingsguider för marijuana. Redaktionen hade kvitterat ut P1:s stora indignationskostym från radioförrådet.
Hur kunde det få förekomma sådana titlar?
Var det inte en uppmaning till brott? Har bokhandlarna ingen koll på sitt eget sortiment?
I en mindre enfaldigt likriktad tid skulle kanske någon på Kulturnytts redaktion ha harklat sig en aning före sändning. Väckt frågan om det verkligen var oproblematiskt för ett kulturprogram att efterlysa vissa böckers bannlysning.
Men så skedde uppenbarligen inte. Här fanns varken brasklapp, fundering eller resonemang. Det var givet att det enda rimliga var att böckerna rensades ut.
Och hur tror ni de aktuella företagen reagerade? Vad sade deras talesmän? Förklarade de att de naturligtvis säljer massor av böcker med ett innehåll de inte står bakom som företag?
Att många fackböcker, för att inte tala om skönlitteratur, innehåller allt möjligt skumt, inklusive detaljerade och intrikata instruktioner för mord?
Tog de strid för sin rätt att sälja vilka böcker de ville, så länge staten inte uttryckligen förbjöd dem?
Ja, vad tror ni?
En av bokhandlarna gjorde sig oanträffbar. En annan lät sig intervjuas och vek sig direkt. Böcker med titlar som ”Grow Great Marijuana” skulle omedelbart rensas ut. Från den tredje bokhandlaren, Adlibris, kom några hoppingivande grymtningar om att ingen åtgärd skulle vidtas. Men vi får väl se om det håller.
Det är klart att ingen är skyldig att sälja böcker som de inte vill sälja. Jag skulle respektera Bokia och Bokus om de agerade på egen övertygelse.
Men drivkraften i det här fallet är alldeles uppenbar och har inget med principer att göra.
Det rör sig om ren och skär feghet. En förruttnande och tvångsmässig reflex att alltid gjuta olja på vågorna och aldrig stå för en princip. Vad som helst, bara inte affärerna tar stryk.
Det är därför fegskatten behövs. Det måste kosta, i pengar, att lägga sig platt för kampanjande journalister.
Och till er som undrar: Nej, själv röker jag inte jazztobak.
Dagens fakta
Titeln premiärminister blev inte officiell i Storbritannien förrän 1905, då Henry Campbell-Bannerman tillträdde. Robert Walpole som ledde regeringen från 1721 räknas ofta som den första premiärministern, men på hans tid var titeln avsedd att uppfattas som en förolämpning.
… och byggnad
10 Downing Street, premiärministerns adress i London, byggdes av Sir George Downing mellan 1682 och 1684. Sir Christopher Wren, som bland annat ritade St Paulkatedralen, var arkitekt. Husen längs Downing Street var erkända fuskbyggen och många har rivits genom åren. Planer på att riva nummer 10 har återkommit. Först på 1900-talet räknades byggnaden till det brittiska kulturarvet.