FN pinsamt tandlöst när det behövs som mest
Under veckan har världens ledare stått i en pampig sal på FN-högkvarteret i New York och talat engagerat om vikten av fred och jämställdhet.
Detta samtidigt som ett antal krig rasar för fullt utan att de kan göra något.
Sällan har världens flaggskepp för fred varit så pinsamt förlamat och tandlöst. I ett läge när organisationen behövs som mest.
Det årliga FN-toppmötet hade precis dragit igång när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gav order om en bomboffensiv mot Hizbollah i Libanon vars like tidigare aldrig skådats. På ett dygn miste över 500 personer livet. Många av dem kvinnor och barn.
Samtidigt fortsätter Ryssland med sina terrorbombningar mot skolor, bostadshus och andra civila mål i Ukraina.
En humanitär katastrof pågår 24/7 i Gaza.
Man skulle kunna tro att när så gott som alla världens ledare befinner sig under samma tak så borde de slå sina kloka huvuden ihop för att få stopp på krigen.
En efter en har de klivit upp i talarstolen i New York och hållit vackra tal om fred och frihet. Men i praktiken har de inte åstadkommit ett dyft. Som vanligt är det mycket snack men lite verkstad.
USA och Frankrike tog initiativ till att uppmana Israel och Hizbollah att gå med på en 21 dagar lång vapenvila. Många länder stöttade förslaget.
Men planen innehåller i praktiken ingenting. Det finns inga konkreta förslag om hur en vapenvila skulle åstadkommas på marken. Allt måste förhandlas mellan två parter som är inbegripna i ett hastigt uppblossande krig som är resultatet av årtionden av fiendskap.
Säkerhetsrådet är det enda organet i FN som kan fatta vad som åtminstone på pappret är bindande beslut. Men det är förlamat av stormaktskampen och fiendskapen mellan USA, Ryssland och Kina som alla kan lägga in veto mot beslut som fattas.
USA säger nej till allt som är till nackdel för Israel och Ukraina. Ryssland säger nej till allt som missgynnar Iran(=Hizbollah) eller dem själva.
Lägger in veto
När FN bildades efter andra världskriget var det meningen att organisationen som en arena för alla världens länder skulle förhindra att nya krig uppstod. Om de ändå gjorde det skulle FN snabbt förhandla fram vapenvilor och gå in med fredsbevarande trupper som en buffert mellan de stridande parterna.
Som på Cypern, i södra Libanon, Bosnien och Kosovo för att nämna några ur en diger lista.
I vissa fall har missionerna varit hyfsat framgångsrika. I andra fall mindre så. FN har åtminstone försökt att åstadkomma fred.
Men FN kan aldrig bli bättre än vad stormakterna tillåter.
När USA, Kina och Ryssland bara ser till sina egna nationella intressen blir väldigt lite gjort.
I normala fall hade säkerhetsrådet beordrat Ryssland att omedelbart dra sig bort från ockuperade områden i Ukraina. Men det går ju inte när Ryssland lägger in sitt veto.
Trots samstämmiga uppmaningar till de stridande i Libanon att lägga ner vapnen meddelade premiärminister Netanyahu att Israel inte har några som helst planer på att sluta bomba. Tvärtom kommer offensiven att intensifieras.
Om övriga länder i säkerhetsrådet skulle vilja beordra parterna till en omedelbar vapenvila skulle USA lägga in sitt veto för att skydda sin allierade Israel.
FN:s händer är bakbundna.
Inte ens när det gäller världens just nu värsta svältkatastrof i Sudan kan FN sätta ner foten. Landets armé och en väpnad milis utkämpar ett bittert inbördeskrig. FN har inte ens lyckats få de två parterna att släppa in nödvändiga hjälpsändningar trots att miljontals människor hotas av svält. Än mindre lyckats förhandla fram en vapenvila.
Kvinnor får inte höras
Det är inte bara ledarna som håller fina tal i FN under veckan. Här finns också en och annan kändis som vill manifestera sitt patos.
Så talade exempelvis skådespelerskan Meryl Streep om det faktum att ödlor har större rättigheter i Afghanistan än kvinnor. Islamistiska Talibanerna som styr landet har förbjudit kvinnor att vistas i parker. Fåglar får sjunga men kvinnors röster får inte längre höras i det offentliga rummet.
Oerhört grova brott mot FN-stadgans deklaration om mänskliga rättigheter som alla FN:s 193 medlemsländer skrivit under.
Det internationella samfundet riktar skarpa sanktioner mot talibanerna. Men regimen hålls delvis under armarna av Ryssland och Kina.
FN-veckan är en möjlighet för världens ledare, utrikesministrar och andra att få en stund i det internationella rampljuset.
Sveriges nytillträdda utrikesminister Maria Malmer Stenergard utnyttjade sina ”15 minutes of fame” till att framföra kritik mot FN som hon menade svikit både dagens människor och framtida generationer genom att inte lyckas skydda dem från krig eller klimathot. Hon fick också in en passus om att bara tio procent av talarna vid FN-toppmötet är kvinnor.
Det hon sa lät bra men spelar det egentligen någon roll? Är det någon som lyssnar?
Hon presenterade inga lösningar.
FN fungerar just nu uselt men det är ett fåtal medlemsländer fel snarare än världsorganisationens.
Trots FN:s handlingsförlamning är världsorganisationen det enda forum som finns för att lösa världens problem där alla världens länder är representerade.
När svenske Dag Hammarskiöld på 50-talet var FN:s generalsekreterare sa han att FN ”inte skapades för att ta mänskligheten till himlen utan för att rädda den från helvetet”.
Kanske är det den måttstocken vi bör använda när vi recenserar FN.