Nytorgsmannen hade ännu kunnat vara inlåst
Nytorgsmannen hade ännu kunnat vara inlåst för våldtäkterna han dömts för.
Men klåfingriga politiker har gjort det mycket svårare att döma brottslingar till rättspsykiatrisk vård.
Politikerna om Nytorgsmannen: ”Ska inte släppas ut”Nyheten om att Nytorgsmannen gripits och än en gång misstänks för våldtäkt väckte i går starka och högst begripliga känslor av vrede.
Denne mans notoriska härjningar och återfall i sexualbrott avslöjar nämligen luckor i mer än en lag.
Redan 2021 års dom - fem års fängelse för bland annat sju våldtäkter och åtta sexuella övergrepp - väckte frågor och ifrågasättanden av vad som har kallats mängdrabatt.
Det är ett system som har fått orättvist mycket kritik. För det första har de flesta jämförbara länder liknande regler. Och för det andra skulle straffet för exempelvis 21 stölder bli orimligt högt i förhållande till grövre brott om de staplades på varandra.
Men när det, som i detta fall, handlar om återfall i allvarliga övergrepp mot människor finns det anledning att ifrågasätta om den här principen ska tillämpas.
En annan egendomlighet är nuvarande bestämmelse om villkorlig frigivning.
Vissa vill skrota denna ordning helt, vilket vore synnerligen olyckligt.
Den villkorliga frigivningen är en återanpassning till samhället och risken för återfall i brottslighet torde öka om en person ska sitta inlåst tiden ut i stället för att successivt återfå friheten.
Men till saken hör att den här figuren har visat sig ha måttlig respekt för fängelsets regler.
Han har anklagats för att mordhotat en vårdare och för 30 fall av misskötsamhet, varav åtta har lett till varningar för brott mot regler och olämpligt uppförande.
Kriminalvården grymtade över detta, men släppte honom. Kanske var det en felaktig bedömning. Kanske är lagen för slapp. Det bör utredas.
Så sent som i morse pratade jag hursomhelst med en åklagare som suckade över en annan villkorlig frigivning efter 17 fall av misskötsamhet.
Regeringen tog i somras emot en utredning om bland annat den här frågan. Förändringar är på gång. Låt oss hoppas att de blir kloka.
Mindre klokt vore dock att i hast driva igenom förändringar baserade på ett extremt och dessbättre mycket ovanligt fall.
Det har givetvis inte hindrat en rad politiker från att i kör kräva det ena och det andra.
Ulf Kristersson har varit arg. Magdalena Andersson har varit arg. Jimmie Åkesson har varit arg.
(Till och med Elisabeth Svantesson fick i går luft. Hon tycks vilja etablera sig som en av alla dessa universalgenier som vet allt om allt och var även hon arg.
I dag är finansministern dock i stället upprörd över att pressen rapporterar om politikers bananfobier.)
Dessa politiker är dock mindre intresserade av att diskutera sitt eget ansvar för situationen.
Ytterligare en fråga som har aktualiserats är nämligen bedömningar om risk för återfall i brott.
Kriminalvården bedömde den i detta fall som hög, men enligt bestämmelserna ska inte myndigheten väga in det i beslutet om villkorlig frigivning.
Nu kan en sådan bedömning aldrig bli annat än en kvalificerad gissning, men även här kan förändringar behöva ske.
Men om Nytorgsmannen i stället dömts till rättspsykiatrisk vård hade inte denna situation över huvud taget uppstått.
Då beslut ska fattas om frigivning av en person som dömts till vård tas nämligen hänsyn till just riskerna för nya brott.
Till saken hör dock att riksdagen genom lagändringar successivt har minskat domstolarnas möjligheter att ta till denna påföljd.
Nu är det naturligtvis inte säkert att en av Sveriges värsta återfallsförbrytare i sexualbrott dömts till slutenvård med de gamla reglerna.
Men vi ska ha klart för oss att betydligt fler psykiskt sjuka brottslingar numera döms till fängelse än förr.
Det här är Oisín Cantwell