Rädsla smittar, även svenskar kan drabbas

Aftonbladet

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2012-11-26

Jag trampade runt i Hollywood för något år sedan. Det var bara något kvarter från Manns Chinese Theatre och Dolby Theatre, där Oscars­galan hålls.

Fina kvarter, med andra ord. Beverly Hills på gångavstånd om man har rejäla skor och inte har något emot att bli betraktad som en idiot av bil­åkande amerikaner. Man kunde nästan se hur en aldrig sinande ström av dollar hälldes in i kåkarna för att hålla allt i topptrim.

Men så var det gallren.

Det var lite av en bakgata, om än bred som en landsväg. Och framför varenda glugg, dörr och ruta satt stålrören. Inga diskreta små smiden, utan rejäla finkan-stänger av det där slaget som bröderna Dalton måste hälla frätande Tabasco på, för att rymma från Lucky Luke. Snoffsig kromad taggtråd, sådan som snarare har rakblad än taggar, låg på murarna.

Los Angeles är ju inte i alla delar en varm och välkomnande stad och jag begriper att det antagligen fanns värdesaker i de flådiga kåkarna. Men ändå. Man fick intrycket att fastighetsägarna förväntade sig en snar ankomst av fientliga pansartrupper, eller åtminstone att otyglade hutugäng drog omkring på gatorna med klubbor och machetes, så snart mörkret föll.

Det var inte så, det kan jag intyga.

Med mörkret kom lite fyllisar och några knarkare, som i en vanlig svensk stadspark.

Jag drog slutsatsen att de där gallren hade mindre att göra med amerikansk våldsamhet och kriminalitet än de hade att göra med amerikansk rädsla. För amerikaner är rädda för mycket. För pedofiler och fyllebilister. För knark och tobak. För tjuvar och terrorister.

Jag menar inte att de aldrig har anledning att vara rädda. Visst har de det. Bevis­ligen. Men jag menar att amerikaner lätt förlorar proportionerna. En liten risk möts med stora järnstänger. Och när en sätter upp järnstänger drar grannen slutsatsen att det måste finnas ett skäl till det. Så då sätter grannen upp järnstänger också. Och så vidare.

Rädsla smittar.

Det här var som sagt några år sedan. Jag tyckte att jag hade hittat en skillnad mellan USA och Sverige. Nu är jag inte lika säker.

Har ni märkt hur rädda svenskar har börjat bli? För våldtäkt och pedofiler. För muslimer och sverigedemokrater. För klimatet och socker. För stress och inaktivitet.

Gallren är på väg att fällas.