Testa Elitlistans sinne för humor

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Förödande fjolliga frimurerier och perversa politiska pajaserier.

Det har skickats maffiga mejl kors och tvärs i cyberspace den senaste tiden, elaka e-brev som avslöjat avsändarna alldeles.

Stormar det i vattenglasen? Eller handlar det verkligen om allvarliga hot mot demokratin?

Om vi börjar med det fjolliga frimureriet så ska Mustafa Can hedras för artikeln om den så kallade Elitlistan. Can har biffigt patos och bra penna. Och det är aldrig fel att avslöja besserwissrar, även om man kanske gör det ännu effektivare med blamerande festligheter och bitande ironi.

Saken: varför skulle en massa mediemänniskor få ha sitt virtuella etablissemang i fred när de inte vill att andra människor ska få ha det? På dem bara, testa d e r a s sinne för humor.

Börja med att suga på namnet en stund - det var just namnet som gav hävarm åt historien ... Elitlistan.

-Jag är med på Elitlistan.

Testa och säg det själva framför spegeln ett par gånger och känn hur det känns. Bra, kanske. Tills det blir stopp i muggen och skiten sprutar tillbaka.

Eftersom det inte handlar om en räcka OS-medaljörer kan vilken amatör som helst räkna ut att det rör sig om en runkfest för Mensa-wannabees i konstiga kläder. En loge, ett kotteri av ytligt förtrogna i en miljö där svek är en livsstil och status handlar om vilka man umgås med via datorn.

Nej, det är inte tredje världskriget. Men det är fantastiskt roligt att se hur besvärade listmedlemmar skruvar på sig efter avslöjandet, hur det talas om att "jaga läckor", och om hur skitsnacket om påstådda pedofiler och annat skvaller nu skildras som hur vardagligt som helst, trots att det inte uttalats över kaffebord eller i rökrum utan i ett medium som, bevisligen, nått miljontals mottagare.

Att skriva en massa skit på nätet, till och med i dess till synes hemligaste vrår, är ungefär som att sätta upp det på en anslagstavla.

Däremot återstår det att se om det var överilat att sparka schlagerskribenten på Dagens Nyheter för att hon var deltagare på listan. Har hon förrått sin arbetsgivare i handling eller ej? Om så inte är fallet har hennes chef bara uppträtt patetiskt.

Vi har minst två listdeltagare på mitt kontor. De har fått höra rätt många vitsar i dagarna. De kommer nog att få höra några till. Bra, uthängning, sedan räcker det.

Om vi fortsätter med de politiska pajaserierna så handlar det förstås om killen som jobbade på sossarnas högkvarter och nu påstår att han under pappaledigheten upplevt "frustration" för att bara socialdemokraterna granskats i medierna. Därför har han mejlat en massa taskigt grundade tips till murvlar i tron att de ska skandalisera moderatledaren för hans affärer med svart arbetskraft och liknande.

Inte nog med att den här sossen borde gå till en terapeut för frustrationen. Han borde byta yrke också. Vilken nybörjare! Trots att han jobbat som någon slags lobbyist hade han inte fattat grundregeln, den som varenda byspion alltid begripit när det verkligen gällt liv och död, nämligen att effektiv desinformation också måste innefatta fullkomligt korrekt information.

Moderaterna suger förstås, i vanlig stil, allt de kan ur affären. Knappast överraskande.

Jag kanske är lite gammaldags, men ställer ändå frågan:

Är det inte läge för en mindre exklusiv lista snart? En för folk med sunda intressen.

AMATÖRLISTAN.

För oss som fängslas av båtar och traktorer och festliga typer med underliga intressen. För oss som hatar utsvängda byxor, men gillar kärnkraft, pornografi, vapen och andra justa grejer. Men som ändå tycker att andra människor ska behandlas med respekt. Åtminstone tills de själva bevisar motsatsen.

Inte för att jag själv vet hur man startar en lista eller vill tipsa någon slö journalist.

Mera som en tanke bara, eller, ja...en utsträckt hand...

Robert Aschberg