De enkla sakerna håller oss levande
Döden. Den finns där och den väntar.
Den väntar trofast.
Med jämna mellanrum har Döden dykt upp i mitt liv. Den har slagit till i olika skepnader och påmint om sin existens.
Och om sin oerhörda kraft.
Sedan har den klingat av, dragit sig tillbaka och återvänt till den plats där den kom ifrån. Osäkert var.
Och det har känts lugnt. Det har känts ganska lugnt, men ändå inte helt lugnt.
Ty den som en gång har dragit ett gemensamt andetag med Döden vet, att det där kippande andetaget inte är det sista.
Det ska bli ett till. Det ska bli minst ett sånt där andetag till.
Och kanske var det därför, som jag ryckte till när jag hörde forskaren Lisa Sand berätta om Döden i radion. Hur hon hade intervjuat 20 dödssjuka patienter som alla visste att de skulle dö.
Som visste att de snart skulle dra sitt sista andetag. Hur reagerar vi när vi förstår, att vi ska upphöra att existera?
Att dö är en existentiell kris, förklarade Lisa Sand. Det är sorg, ensamhet och förlust. Det är förlust av den friska, självsäkra kroppen. Av självständighet och kontroll. ”Och du dör alltid ensam”, fortsatte forskaren Lisa Sand. ”Du kan inte dela döden med någon.
Och med Döden kommer också slutnotan. Självrannsakan, ruelsen och frågorna. Vad gjorde jag? Vad gjorde jag på bekostnad av vad? Vad gjorde jag fel och vad kunde jag göra annorlunda?
Och när vi ligger där och pendlar mellan Liv och Död, så är det knappast våra lyckade klipp, förhandlingar eller suveräna karriärkliv som vi funderar på.
Nej, det är det ”lilla livet” som kommer till vår undsättning.
Vad annars?
Det är det småttiga, allt det som vi tog för givet.
Som vi tyckte var så självklart och som vi klev över utan att lägga märke till.
Kärlek, gester, tillit.
Familj. Vänner, barn, barnbarn. De som stod oss närmast. Tätt intill.
Och för att klara oss levande ända fram till Döden, så brukar vi slänga ut en massa ”livslänkar”, fortsätter socionomen Lisa Sand.
Små trådar som håller oss vid liv. Det kan vara drömmar, minnen, fantasier. Men det kan också vara sånt som vi kopplar ihop med liv.
Enkla saker. Som att sträcka sig efter ett glas vatten och dricka.
Inför Döden är det Liv.