Europa står i lågor – och de pratar moms
Det är behagligt att bo i ett land där krisen är avlägsen
Europa befinner sig i en av sina djupaste kriser sedan andra världskriget.
Att då bo i ett land där partitopparna diskuterar moms på krogmat och obligatorisk sommarskola för elever som släpat efter känns behagligt.
Fredrik Reinfeldt inledde riksdagens partiledardebatt, den sista före sommarlovet nästa vecka, med att med breda penseldrag måla upp vidden av den europeiska krisen.
Det gjorde han rätt i. Dels för att EU, och då särskilt euroländerna, befinner sig i sin sannolikt allvarligaste kris sedan andra världskriget. Det skälver under vår kontinent.
Men också för att det gynnar hans intressen. I oroliga tider är det snarare regel än undantag att förtroendet för den sittande regeringen ökar.
Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Mikael Damberg, hoppade under debatten in för Stefan Löfven som saknar riksdagsplats. Han fokuserade på mer närliggande problem.
Socialdemokraterna vill införa obligatorisk sommarskola för de elever i grundskolans sista klasser som inte når målen. Han dundrade om att 12 000 elever lämnar grundskolan varje år utan behörighet att söka till nationella gymnasieprogram. Och han hoppade på momsen på krog-mat som sänktes med fem miljarder vid nyår.
Utan att förringa Mikael Dambergs engagemang i frågan, eller problemens omfattning, så känns det behagligt, på gränsen till lyxigt, att bo i ett land där frågor av den karaktären står i fokus för oppositionens attacker på regeringen.
I jämförelse med vad som diskuteras hos våra EU-grannar är det här kanske inte marginellt. Men problem som trots allt är möjliga att bemästra med relativt begränsade insatser.
I helgen bad Spanien om internationell hjälp för att rädda sitt vacklande banksystem. Summan är inte fastställd men det handlar i runda slängar om 900 miljarder kronor. Arbetslösheten ligger över tjugo procent, bland de unga är över hälften utan jobb.
Under 2010, 2011 och 2012 har EU och Internationella valutafonden, IMF, gått in med 3 530 miljarder kronor till krisande Irland, Portugal och Grekland. I det senare fallet har privata långivare dessutom skrivit ner sina fordringar med 900 miljarder.
För att få en relation till vilka summor vi talar om så uppgick det samlade värdet av alla varor och tjänster som producerades i Sverige förra året, BNP, till 3 492 miljarder kronor. Inte ens om vi gav bort allt och lite till skulle det räcka för att fylla Europas krishål.
Så sent som i går kom nya siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat om att industriproduktionen i euroländerna minskade med nästan en procent, 0,8, i april jämfört med månaden innan. För hela EU var siffran 0,4 procent.
Men krisen är inte bara ekonomisk. Den är också politisk. Fyra premiärministrar och en president har redan förlorat val till följd av krisen. På söndag är det omval i Grekland eftersom det inte kunde bildas en regering efter förra valet i början maj.
På EU-nivån är det inte lekstuga, det är total vilsenhet. Förslagen haglar, pakter antas utan att roten till problemen angrips. Tvärtom har krisen förvärrats steg för steg och ingen har en aning om hur det slutar.
I spåren av de brutala nedskärningarna växer stödet för främlingsfientliga partier. I exempelvis Grekland gick det nynazistiska partiet Gyllene gryning, som gillar renhet, från ingenting till sju procent av rösterna i majvalet.
Det är i relation till företeelser som dessa man är glad för att bo i ett land där restaurang- moms och sommarskolor är en stor sak.