Det här räcker inte för en nystart, Juholt

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2011-12-04

För andra gången på åtta ­månader samlades Social­demokraterna under devisen ­”Nystart”.

Men helgens förtroenderåd blev, förmodligen, inte det.

När Håkan Juholt valdes till S-ledare i mars var kongressmottot ”Nystart, för tillväxt och rättvisa”.

Ledmotivet för helgens förtroenderåd, det högsta beslutande organet mellan kongresserna, var snarlikt, ”Nystart, ekonomi för jobb och välfärd”.

I åtta månader har alltså ­Socialdemokraterna hoppats på ­nystarten och någon gång kommer den säkert. Men det var sannolikt inte i går.

Håkan Juholts tal innehöll inga nyheter eller konkretioner. Det gjorde inte den ekonomiske talesmannen Tommy Waidelichs heller. Eller Leif Pagrotskys redovisning av utgångspunkterna i S-översynen av skattesystemet.

Det kunde man kanske inte förvänta sig. Håkan Juholt själv har vid åtskilliga till­fällen påpekat att vägen till­baka är lång och kräver ett omfattande och tålmodigt arbete. Det upprepade han i går:

– Vi har en lång väg framför oss.

Men om man verkligen vill få en nystart, att partimedlemmarna ska kicka igång och spritta av ­entusiasm, krävs en viss konkretion. Det räcker inte med att, som ­Håkan ­Juholt gjorde, säga att socialdemokraterna varit för spretiga och otydliga och att det som krävs nu är substans och tyngd.

Det kan man tycka är en ­korrekt, eller felaktig, analys. Men man går inte igång.

De beslut som ska fattas på förtroenderådet, som avslutas i dag, är att ge partistyrelsen två uppdrag. Det första är att skaffa mål för arbetsmarknadspolitiken, exempelvis för hur många arbetade timmar som ska utföras i Sverige varje månad.

Det andra är att utarbeta ett mål för statliga investeringar  i exempelvis vägar, järnvägar, fastigheter och telenät.

Det låter inte som raketforskning. Man förstår inte riktigt varför 120 ombud måste kallas till Stockholm för att fatta ­beslut om att ge partistyrelsen i uppdrag att utarbeta mål.

Mål är nämligen inget nytt på socialdemokratins himmel. När Göran Persson 1996 skulle väljas till partiledare stängde han och dåvarande LO-ord­föranden Bertil Jonsson in sig på Rönneberga kursgård. Där kom de fram till att målet för S-politiken skulle vara att halvera den öppna arbetslösheten till fyra procent 2000.

Senare kompletterades det med andra mål, exempelvis att sysselsättningsgraden skulle vara 80 procent i åldrarna mellan 16 och 64 år. Och att antalet socialbidrags­tagare skulle halveras mellan 1999 och 2004.

Håkan Juholt är vanligen en mycket bra talare. Men i går var han inte i toppform. Det är inte hans parti heller.