Därför är Nato en värdelös försäkring mot ett ryskt anfall
Så här var läget. Arméchefen generalmajor Anders Brännström hotade offentligt med att Sverige skulle kunna befinna sig i krig mot Ryssland ” inom några år”. Det får sägas vara ett uppseendeväckande uttalande.
Men generalmajoren blev inte utskrattad. Tvärtom, våra Natoanhängare applåderade detta modiga klarspråk. Svenska Dagbladets militärpolitiske kolumnist Niklas Wiklund hävdade att hotet om krig mot Ryssland inom några år ”är ett oemotsägligt faktum” och att den som dristar sig att hävda motsatsen ägnar sig åt ”skönmålning av värsta sorten”.
Jag tillät mig likväl att om inte skönmåla så dock käfta emot, rent av skämta med den stolliga idén att Putin skulle få för sig att starta krig mot Sverige. Det skulle ju stå honom, och Ryssland, oerhört dyrt att hamna i krig mot EU. Och å andra sidan funnes ingenting att vinna på en sådan spritt språngande galen politik.
Detta mitt enkla resonemang väckte Natoanhängarnas raseri. Mest uppretade var de över att jag skulle ha beskrivit deras krigsscenario på ett orättvist sätt. SvD:s militärpolitiske ledarskribent, företrädare för ”svensk seriös Natodebatt”, Fredrik Johansson förklarade, något högdraget vågar jag påstå, att kriget mot Ryssland var tänkt på ett helt annat sätt än ett direkt anfall mot Sverige. Nämligen ”ett besättande av Gotland sker i ett sorts förekommande syfte eller som resultatet av en politisk och militär förveckling”. Så det så!
Att besätta Gotland är för det första att starta krig mot Sverige. För det andra vore det oklokt att inte slå ut det svenska flygvapnet och flottan först. Och då är vi tillbaka på ruta ett: Varför skulle Putin bli så galen att han startade krig mot Sverige och EU? Också Gotlandsscenariot är för dumt för att ta på allvar.
Men Natoanhängarna har också ett mer utvidgat krigsscenario. En av flera som läxat upp mig på den punkten är SvD:s militärpolitiska ledarskribent Johanne Hildebrandt, enligt egen utsago ”en krigsreporter från helvetet”, vilket nog kan stämma. Hennes mest remarkabla krigsreportage från senare år handlade om USA:s och Natos stora framgångar med att införa demokrati och befria kvinnan i Afghanistan.
Hildebrandt förklarade för mig att ”det är Baltikum som ligger illa till” och att ”Putin kan erövra Baltikum på 60 timmar”.
Vilket leder Hildebrandt till den sinistra slutsatsen att Sverige blott har tre val: 1. ”stoppa huvudet i sanden, sprida myter och hoppas att inget sker” eller 2. rusta upp Sverige till den grad att vi ensamma kan besegra Ryssland eller 3. gå med i Nato.
Det senare är de svenska Natoanhängarnas huvudargument. Om vi går med i Nato så är vi räddade och Putin vågar inte anfalla oss. Och på senare tid är Putins krig mot Estland, Lettland och Litauen det mest populära scenariot, det som enligt Hildebrandt skulle klaras av på 60 timmar.
Men också Dagens Nyheter skyndade till för att visa hur det kriget skulle komma att se ut. Man ägnade ett helt uppslag åt att visa röda stridsflygplan och stridsvagnar på väg in i Baltikum. I vidhängande ”analys” förärades jag särskild knäpp på näsan för att jag inte hängt med i Natoanhängarnas senaste hotbild.
När Putin anfaller Estland, Lettland och Litauen så riskerar nämligen Sverige att ”dras in” om vi inte är med i Nato. Klart som korvspad.
Eller? Vad Natoanhängarna inte förklarar är varför Putin skulle finna det klokt att anfalla tre stater som är med i både EU och Nato. Det vore ju inte bara vansinne i största allmänhet. Det vore politisk, ekonomisk och eventuellt också militär katastrof för Ryssland. För att vinna vadå? Täppa till käften på uppstudsiga balter som säger fräcka saker om Ryssland? Större territorium? Fler badstränder?
Förutom osannolikheten i denna Natoanhängarnas senaste hotbild är den klart självmotsägande. Sverige ska ju gå med i Nato som ”försäkring” mot ryskt anfall. Estland, Lettland och Litauen är redan med i Nato. Och så var huvudargumentet för svensk anslutning till Nato borta. Försäkringen är alltså värdelös.
Eftersom de skäl som Natoanhängarna för fram för vår anslutning är uppenbart ohållbara, i vissa fall rent av skrattretande, så måste det finnas andra skäl. Somliga bombliberaler är ju så oerhört angelägna. Jag kan fortfarande inte tänka mig annat än att de drömmer om svensk kollektivanslutning till en helt annan utrikespolitik än den svenska. Vilket bland annat skulle innebära att vi blev allierade med skurkregimen i Turkiet som för närvarande krigar till stöd för IS och mördar kurder på sitt eget territorium.
Till sist ett litet påpekande som egentligen är pinsamt onödigt. Vad gäller Putins regim har jag inga från högertidningarna avvikande uppfattningar. Men det är inte honom saken gäller.
För övrigt anser jag att
... det var rättvist och bra att den gravt underskattade författaren Vibeke Olsson fick det förnämliga Ivar Lo-priset.
... det är obegripligt att vi ens diskuterar om skolbarnen ska få leka med sina telefoner under lektionerna. På vilken annan arbetsplats skulle vi tillåta fritt telefonerande? Vilken annan arbetsplats skulle kunna fungera med fritt telefonerande?