Ny frisyr och en sup - alltihop för en tjuga
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-01
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag får ingen ordning på frisören. Vid min ålder har man ju annars rutinerna klara. Man vet vilket vin som är gott, man har sin tandläkare sedan länge, man köper kläder i en likartad stil och man vet vem som kan skriva en bra roman och vem som är en pretentiös clown.
Men när det hänger på håret famlar jag i blindo. Ibland ligger jag och blir handtvättad innan salongens mästarinna börjar kreera en frisyr enligt konstens alla regler. Ibland går jag till en kille från Damaskus som tar 90 spänn.
I ärlighetens namn ser jag ingen större skillnad på resultatet, men desto större i plånboken. Nu tycks syrianen ha lagt saxen på hyllan, och jag orkar inte höra hur trivialt hon pladdrar, den där tjejen jag gick till senast. Så jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Kanske borde jag åka till Tjörn.
När min frus morfar ska klippa sig slår han sig ner på en huggkubbe och sitter så rak hans snart nittioåriga kropp mäktar med. Han tittar på korna i hagen medan lockarna faller. När det är klart betalar han tjugo kronor. Då ingår en sup.
Jag älskar den historien, inte minst för att den skildrar en av de där platserna i tillvaron där tiden tycks stå stilla. I detta fall ett litet jordbruk på Tjörn där en gammal gubbe klipper andra gamla gubbar och sedan tar dom en sup innan de skiljs åt för att sitta i var sin stuga medan världen snurrar förbi alldeles i närheten.
Själva prislappen, tjugo kronor, är väl mest att betrakta som symbolisk. Något ska det kosta, och spriten är dyrare än saxen så han har valt att lägga sig på tjugan jämnt.
Min fru tycker att jag borde testa en morfarsklippning, men jag avstår nog. Inte för att jag misstror frisören i fråga. Han gör ett bra jobb med min frus morfar, och det finns ingen anledning till varför han skulle misslyckas med min ofashionabla kalufs. Inte heller skulle jag ha något emot supen efterpå, den verkar logisk i sitt sammanhang.
Jag avstår för att jag inte har där att göra. Jag skulle bara vara en inkräktande nyfiken stadsbo som vill göra något crazy på landsbygden för att sedan kunna ägna mig åt omvänt snobberi när jag berättar för mina urbana vänner om huggkubben, tjugan och supen.
"Jaha, ni går fortfarande till Salong Trendy 2000. Själv åker jag ut på Tjörn och klipper mig på en huggkubbe för tjugi spänn." Svårt att bräcka, liksom.
Däremot vore det kul att sitta bredvid och bara lyssna. Man undrar ju vad dom pratar om, två gamla gubbar i en värld där man blir klippt och får en sup för tjugo kronor. Det låter som ett ställe för mig.