97 i nöd räddades - utan statens hjälp
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-07-06
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En av årets mest spännande böcker har just kommit ut. Den handlar om vad som tyvärr kan hända till havs och i skärgården, och den är ingenting för läsare med klena nerver.
Sjöräddningssällskapets årsbok är på 320 sidor, mestadels torra och sakligt redovisande. Men vilken dramatik!
I ett långt brev, postat på 50-talet, berättar Astrid Lindgren om hur det känns att ha en närstående saknad på sjön. Hon beskriver dygn av plågsam oro och redovisar slutligen hur det är att få besked om att den saknade seglaren befinner sig kry och välbehållen:
"Ty när detta ljuvliga budskap kommer, då löser sig krampen, ångesten släpper och man är så in i botten tacksam, att det finns sjöräddning."
Det mesta av texterna har dock skrivits av ett kollektiv av vardagshjältar som berättar stramt och jämförelsevis kortfattat om vad de och deras kamrater gjorde under 2 139 räddningsuppdrag förra året.
En skeppare på stationen i Räfsnäs utanför Norrtälje skriver:
"25 augusti. Kl 12:04 fått meddelande om båtbrand ost om Rankarö. När vi kom fram var båten fullständigt övertänd. En person, som hade legat och sovit ombord hade i sista sekund tagit sig ut genom ett eldhav och hoppat i vattnet. Påbörjat släckning och tagit hand om personen, som hade lite brännskador. Kört till Räfsnäs, där ambulans mötte upp."
Från Käringön vid västkusten rapporterar en annan skeppare:
"10 november. Kl 20:47 larm om en grundstött norsk motorbåt med tre personer ombord norr om Gullholmen. Inga läckor eller personskador. Önskade bli assisterade av grundet. Förvånande att en fritidsbåt var ute i detta väder, så här års.
Avgått med fyra man ombord. På väg till Gullholmen sjöar det ovanligt mycket för att vara på den här sidan Hermanö. Vi finner ej båten på angiven position och fortsätter västerut. Där möter vi våldsam sjö, och har tidvis svårt att orientera oss. Vi kontaktar haveristen, som påstår sig se våra sökljus och har själv tänt allt ljus ombord. Vi ser ej haveristen.
Ny kontakt via MRCC (sjöräddningscentralen) och haveristen. Vi råder dem att stanna ombord vad som än händer. Då hör vi genom mobiltelefonen hur människor går i vattnet och det blir alldeles tyst i luren. Vi söker ost samt nord om Gräsholmarna. Vi finner vrak, en s k targabåge, och då förstår vi att det gått riktigt illa. Vi söker i strömmens riktning och kommer in i grundbrott och våldsam sjö, men hittar ej mer vrak.
Vi fortsätter västerut och går så nära land som det är möjligt. Vi har Lysekils evighetslåga som riktmärke på styrbord. Då vet vi att vi går i ungefärlig västlig riktning. Tvärt slocknar evighetslågan och vi vänder p g a grundbrott och navigationssvårigheter. KBV 303 och lotsbåt 740 kommer också. Söker av Islandsberg, Högholmen m.m. Vi diskuterar varför det ej kommer mer vrak.
Samtidigt kommer helikopter Y-67. Vi ber dem snabbt avsöka Gräsholmarna, där de hittar två man på land och en tredje som befinner sig i direkt livsfara ombord på den delvis sjunkna båten. De tre männen vinschas ombord och flygs direkt till Sahlgrenska sjukhuset.
Vädret västsydväst, 23-25 m/sek, grov sjö, dålig sikt."
Sjöräddningssällskapet räddade förra året 97 människor i överhängande sjönöd, gav assistans åt 995 fartyg med 1 789 personer ombord och utförde 239 sjuk- och läkartransporter.
Sällskapets båtar gör fler sjöräddningsutryckningar än polisen, kustbevakningen och de kommunala räddningstjänsterna tillsammans.
Ändå kostar verksamheten inte skattebetalarna en krona, utan finansieras helt med hjälp av medlemsavgifter, donationer, gåvor och testamenten.
Arbetet ombord på de 91 båtarna Sverige runt utförs av cirka 750 frivilliga besättningsmän, som är beredda att rycka ut dygnet runt, året runt, i vilket väder som helst.
Gå med i Sjöräddningssällskapet du också. Om inte annat för årsbokens skull...