Lukten av uppvärmd bil slungade mig tillbaka …
En förmiddag häromdagen, det var kyligt men solen låg på, sanden glittrade på asfalten på Roslagsgatan.
Jag steg in i min bil och för första gången i år var bilen varm av solen och den där lukten av uppvärmd bil slungade mig tillbaka till alla de där bilresorna i barndomen där vi satt tre bröder bak i bilen och mamma och pappa där fram.
Mamma röker röda Prince och pappa röker Bellman siesta och vi skriker ÖPPNA FÖNSTREN.
Pappa äter Dextrosol för att orka den långa resan och vi får smaka, men bara en var, för pappa förmanar: ”Det är inte godis, barn.”
Vid en bensinmack i Arboga, mamma går bort en bit och röker och jag får tanka bilen själv, men jag spiller bensin på mina byxor och pappa är mycket arg sen, det stinker bensin i hela bilen.
Pappa säger att jag är en ”klump” och jag skäms och är röd i ansiktet.
Det är före luftkonditioneringens tid, korta shorts och pojklår som klibbar mot varandra. Vi öppnar alla fönster, pappas kalufs flyger i vinden.
Vi blir stannade av polisen. En säkring har gått i en lampa och ena blinkersen har fått spader. Jag ser ljudlöst hur pappa står i vinddraget vid vägrenen framför bilen och dividerar med poliserna. Vi får åka vidare, god stämning nu, men skiftningarna sker så fort. Plötsligt skriker mamma där framme. ”Du kan inte köra om här!”
Men pappa accelererar och det rycker och motorn vrålar och en mötande bilist ger helljus på helljus och ett förtvivlat tutande passerar oss i ljusets hastighet när vi smiter tillbaka in i tryggheten i den egna filen.
Vi har lyft blickarna från våra Kalle Anka-pocketar och bevakar situationen, gör oss beredda på ett bråk som alltid kommer.
Och de skriker och tystnar efter en stund och sitter stumma och till slut säger pappa ”puss”, men mamma är fortfarande inte redo. Pappas hand är utsträckt mot mamma, men hon tar den inte och den faller och landar mjukt på växelspaken.
Tyst i bilen, sjörapporten på radio. Vi sitter där bak och blickar oroligt fram, tentaklerna är ute. Vi läser av allt, registrerar noga allt som sker.
Jag vill att allt ska bli bra igen.
Jag lastar min bil full med mina egna barn och jag ser mina två döttrar och tänker att deras barndom äger rum just här, i denna bil.
Och jag sitter vid ratten.
Det gäller att köra försiktigt.