Skippa snacket – visa att kompetens kommer först
Vad är det för skillnad mellan Lars Leijonborg och Irene Wennemo?
Den ena är folkpartist. Den andra är sosse.
Den ena får sparken. Den andra inte.
När regeringen tillträdde 2006 gjorde den det med den uttalade ambitionen att reformera tillsättningar av statliga tjänster.
Målet var att skippa partiboken som ledstjärna. I stället skulle kompetens och sakkunskap avgöra. Mycket vällovligt.
Men sedan Irene Wennemo sparkats efter tre år som huvudsekreterare i den stora parlamentariska utredningen om framtidens socialförsäkringar, exempelvis sjukförsäkringen och a-kassan, kan man ifrågasätta om så verkligen är fallet.
Irene Wennemo är doktor i sociologi och har forskat på Institutet för social forskning på Stockholms universitet. Hon har, före socialförsäkringsutredningen, arbetat med andra statliga utredningar.
Dessutom är Wennemo sosse. Hon har jobbat på LO i många år bland annat som chef för arbetslivsenheten. Hennes partitillhörighet är ingen hemlighet och var det inte heller när hon utsågs till huvudsekreterare.
Regeringen sökte helt enkelt kompetens och fann Irene Wennemo. Hennes sakkunskap på området kan svårligen ifrågasättas.
Men nu vill Wennemo bli ordförande i S-kvinnorna, det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Hon är en av sju kandidater, valet äger rum i slutet av augusti.
Man skulle kunna tycka att en kandidatur är ganska ofarligt. Wennemos partipreferenser var väl kända när hon utsågs till huvudsekreterare och att kandidera är inte samma sak som att bli vald.
Socialförsäkringsutredningens ordförande Gunnar Axén (M) tyckte inte det var något bekymmer. Hon kunde jobba vidare men blev hon vald till heltidsuppdraget i S-kvinnorna måste hon naturligtvis kliva av, var hans pragmatiska slutsats.
Den delades inte av socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M). Hans statssekreterare Christina Lundmark meddelade att Wennemo inte kunde jobba vidare eftersom hon ville ha ett partipolitiskt uppdrag.
På pappret sa Wennemo upp sig själv och fick sex månadslöner. I själva verket fick hon sparken.
Över till en annan stor parlamentarisk utredning som nyligen blev klar, friskoleutredningen, och det en utredning med åtta partier.
Den leddes av förre FP-ledaren Lars Leijonborg. I likhet med Irene Wennemo kan ingen ifrågasätta Leijonborgs kompetens på området.
Han har sysslat med utbildningsfrågor sedan 1976, först som pressekreterare åt utbildningsministern Jan-Erik Wikström. Partisekreterare, partiledare och tre år som minister på utbildningsdepartementet står också på meritlistan.
På presskonferensen när friskoleutredningen presenterades skojade Leijonborg och gav alliansens företrädare kortare talartid än oppositionen eftersom ingen närvarande var okunnig om hans politiska hemvist.
Så vad är skillnaden mellan Leijonborg och Wennemo förutom kön och att den ena var ordförande och den andra huvudsekreterare?
Det enkla svaret är att en är folkpartist. Och den andra är sosse.
Det där med kompetens som ledfyr, var det bara snack?
Regeringen har en del att förklara på det området.
Därför fick en av dem gå
Person: Irene Wennemo, 47
Uppdrag: Huvudsekreterare i socialförsäkringsutredningen.
Regeringens förtroende: Inte längre.
Kompetens för uppdrag: Ja, otvivelaktigt.
Partitillhörighet: S
Person: Lars Leijonborg, 63
Uppdrag: Ordförande i friskoleutredningen.
Regeringens förtroende: Ja.
Kompetens för uppdrag: Ja, otvivelaktigt
Partitillhörighet: FP