Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Frans, Frank

Stackars Peter!

Malin Wollin skriver om hur hon, återigen, får mängder av arga och hatiska mejl från vuxna män och hur en av dem menar att hon ”steg i graderna” när han fick svaret att hon bor i ett billigt radhus i Kalmar och inte ”I en rosa drömvärld på Östermalm med sina PK-polare” som han antagit. Husen på bilden är andra radhus i en annan stad.

I tio år har jag skrivit kolumner i Aftonbladet.

OBS! Detta är inte ett farväl. Så roligt ska vi inte ha det.

I tio år har jag skrivit för Aftonbladet.

Jag har fått väldigt, väldigt många mejl. Sedan slutade min mejl fungera. Då fick jag inga mejl.

Det var lika delar skönt och tomt.

För en vecka sedan sparkade någon liv i den. Och liv blev det. I luckan. I mejlluckan.

Jag skrev om Anna Kinberg Batras ”Sverigedemokraterna - can't live with them, can't live without them”-debattartikel.

Plötsligt vrålade mejl från vita män i åldern 35-65 in.

Jag var sjuk i huvudet.

Vidrig.

Dum i huvudet.

Allt det gamla vanliga.

Plus den här nykomlingen ”Herregud människa, är det en förlossningsskada?”.

Jag svarade något i stil med att jag var glad att han tagit en paus från att ha trång förhud.

(Attackerar han mitt kön så blir det tillbaka-kaka.)

Men i övrigt var allt som vanligt ­alltså. Män som mejlar mig ilska och som berättar för mig att jag är efterbliven och ”vänta bara, snart är det SD som bestämmer”.

Och precis som vanligt, som en röd tråd genom skörden, ständigt detta hat mot min adress.

De flesta vet nämligen att jag bor på Södermalm. Med andra kolumn­i­ster och ledarskribenter. Att vi har middagar och så. Att vi har det ­mysigt och förmöget och trampar runt på trendiga mattor medan vi ­förfasar oss över att inte alla är som vi medan vi skriver någon PK-text om människors lika värde eller annat trams.

Ett av alla mejl avslutades med ­raden ”Nej, sov vidare i din rosa drömvärld på Östermalm med röd­vinet och dina pk-polare du!”.

Jag svarar normalt sett inte på mejl av den här typen, det är bättre att lägga sin tid på de som är konstruk­tiva eller till och med snälla.

Men av någon anledning kunde jag inte låta bli med just den här herremannen, som heter Peter.

”Hej! Jag bor i ett jättebilligt radhus i Kalmar. Hejhej!”.

Efter fem minuter kom svaret.

”Haha ok, då steg du i graderna :)”

Steg jag i graderna? Varför gjorde jag det? För att jag är närmare något slags misär?

Lider Peter av överklassförakt? Har han problem med människor som har pengar och inflytande?

I sitt mejl beskriver han invandringen som ”hundratusentals som dräller omkring med socialbidrag och tar ­alla resurser”, så jag antar att han även har problem med dem som saknar pengar och in­flytande. Men jag stiger i graderna eftersom jag bor i ett billigt radhus i Kalmar och har lagom inflytande.

Peter, Peter, Peter, vad ska jag göra med dig? Vad ska vi göra med din sort? De som känner sig förtryckta både uppifrån och nerifrån.

Vad hemskt det ­måste vara att känna sig klämd i mitten.

Arg på snickaren …

Anders Öfvergård heter en man som är en snickare som är arg. Malin Wollin heter en kvinna som är en kolumnist som är arg. På Anders. Som i ”Fråga doktorn” berättade att han bytte ut en barnmorska eftersom hon pratade finlands­svenska. Någonstans i Sverige finns det en kvinna som är en barnmorska som är arg.

…och sprickor i snippan

Mina barnmorskor får ­prata klingon om de vill. Tänk att ha Anders Öfvergård som barnmorska. ”Men det är ju stora SPRICKOR i ditt underliv, när hade du tänkt täta dem? Ni kommer ju få läckage och sedan blir det mögel och barnen blir sjuka. Och här hänger det en SLADD, är det ström i den?”

Följ ämnen i artikeln