Absolut är fortfarande den stora vinnaren
Ordförandestolen i Vin & Sprit hade inte ens hunnit kallna, innan direktör Claes Dahlbäck sa vad han egentligen tyckte.
–?Jag tycker inte att staten skall äga sådana här typer av bolag.
Möjligen har Dahlbäck lärt sig att hålla tand för tunga i Wallenbergimperiet. Där har han lojalt tjänat på en rad poster, alla höga, i flera decennier.
I Vin & Sprits styrelse har Dahlbäck under sexton år, varav fjorton som ordförande, företrätt svenska staten.
Nu var resan hur som helst över. Dags att tala klarspråk. Dahlbäck tvekade inte när han skulle kommentera regeringens beslut att Vin & Sprit skulle få nya – privata – ägare:
–?Jag tycker att det är jättebra.
Vi ser naturligtvis alla världen genom ideologiska glasögon. Vi tror mer än vad vi vet. Det är fullt legitimt att anse att staten inte skall bedriva kommersiell verksamhet.
Men är Vin & Sprit verkligen ett lyckat exempel på att staten är en dålig ägare?
För tjugofem år sen bestämde sig dåvarande vd:n Lars Lindmark för att Vin & Spritcentralen skulle göra en exportsatsning med inriktning på den amerikanska marknaden. Resultatet blev Absolut Vodka. Svårighetsgraden i uppgiften ligger någonstans i nivå med om Östers IF skulle ta sikte på att vinna Champions League tio år i rad. Eller om Katarina Frostenson deklarerade att postmodernistiska språkexperiment inom kort skulle sopa bort Grisham och Rowling från världens alla bästsäljarlistor.
Det gällde att få den amerikanska medelklassen att dricka Renat.
De lyckades. Och inte bara lyckades, de skrev samtidigt om reklamhistorien, de skrev om läroboken för hur man lanserar nya konsumentprodukter, medan de byggde en rörelse med svindlande vinstmarginaler som varje år har dragit in miljarder till statskassan.
Framgången var extra intressant eftersom svenskarna inte kopierade någon annan, utan valde att bryta mot alla regler i branschen och utmana etablerade sanningar.
Do it wrong, som reklamlegenden Gunnar Broman sa.
Om detta är ett exempel på att staten är en dålig ägare, kan man bara säga, ge oss genast fler så usla bolag.
Detta uppiggande företagsäventyr inträffade under en period när det riktiga – det privata – svenska näringslivet var komplett ointresserat av konsumentprodukter, av varumärkesbyggande eller av reklam. Stål, plåt och massaved skulle det vara.?
Claes Dahlbäck står alltså inför en av den internationella företagshistoriens mest entydiga framgångar, och konstaterar: dålig ägare. Han måste ha varit med om någonting i Vin & Sprits styrelse som fått honom att dra den slutsatsen.
Reportern Stefan Sjödin frågade för några år sedan Claes Dahlbäck vilka nya varumärken som skapats under hans egen tid på Vin & Sprit. Svaret blev:
–?Blossa Glögg.
Häromveckan avslöjade Dagens Industri att det kommer att kosta 6 miljarder kronor att lösa upp alla krångliga distributionsavtal som Vin & Sprit under Dahlbäck slutit med olika distributörer.
Under Dahlbäcks vakande öga har företaget följt strategin att växa, inte genom att skapa nytt utan genom att köpa upp andra. Företagets vd har låtit sig avbildas i årsredovisningen bollandes med en jordglob. Spritföretag och spritmärken har inhandlats från när och fjärran. Man skulle bli stor, riktigt stor. Framför allt blev man stor i Danmark.
Inget att säga om detta. Så ser – privat – företagsverksamhet ofta ut. När jag har frågat personer i branschen vad de anser om Vin & Sprits världserövrarplaner, säger de att de inte förstår dem. Fortfarande är det Absolut Vodka de stora spelarna är ute efter. Intresset för Blossa Glögg är begränsat.
Till sist får Claes Dahlbäck trots allt rätt, när han drar slutsatsen att en ägare som under fjorton år accepterat honom som ordförande måste bytas ut.