Vi blir experter på krishantering
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-29
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Nån därute som fortfarande tror att skyfall, Gudrunstormar och värmeböljor bara är slumpmässiga hack i klimathistorien?
Nej, i dag är väl de flesta överens om att det är hundra år av vanvård som nu kräver sin tribut.
Vi fick en jord att hantera. Vi behandlade den som skit. Synd att vi inte visste bättre, men det är ju så det brukar bli när människan är i gång.
Miljöförstöringen har redan passerat sin point of no return. Nu handlar det om att lära sig leva med dess alltmer dramatiska effekter.
Regnet som drabbade Göteborg i söndags var ett klassiskt hårt regn av bibliska proportioner. Jag hade lite Mad Max-känsla på väg hem efter att ha lämnat min fru på stationen. På vissa ställen fick jag köra på fel sida vägen, ibland krypa ner på ettan och sakta forcera bilen genom sjöar av vatten.
Herregud, vilket regn, sa tonåringarna och tittade upp från dataskärmen. En halvtimme senare forsade en flod rakt igenom trädgården, sprutade ut på gatan och rakt ner i källaren. Jag skrek åt ungarna att hjälpa till men vi var chanslösa. Det tog bara några minuter innan källaren stod halvmeterdjup. Vi vadade fram och langade saker uppför trappan. Kläder, möbler, den där lådan med julsaker, den andra med gammalt lego.
Ute på gatan kämpade grannarna med sitt. Vi byggde fördämningar av brädor och madrasser. Vi sprang barfota i ösregnet och försökte hjälpa varandra. Plötsligt hade mysiga villagatan förvandlats till något som mer liknade tredje världen.
Det system för avrinning och dränering som konstruerats av smarta ingenjörer pallade inte trycket. Samhället är liksom inte dimensionerat för sådana extremer. I sommar har vi upplevt rekordvärme, vattenbrist, algblomning och nu alltså översvämning. I höst kommer stormar och orkaner, och i vinter väntar stark kyla och snökaos.
Det är den nya världsordningen, klimatets spegling av en värld där det enda som är säkert är att vad som helst kan hända.
Det blir jobbigt, särskilt för oss i den inbäddade generationen som fortfarande bär en barnatro om samhällets förmåga att skydda och frälsa oss från ondo. Faktum är att den trygghet som alla politiker utlovar ter sig alltmer som en godnattsaga.
Men vi vänjer oss nog. För varje ny klimatologisk urladdning och varje ny terrorchock så vänjer vi oss. Det extrema blir om inte normalt så åtminstone mindre extremt.
Och inget ont som inte har något gott med sig. I slutändan har vi alla blivit experter på krishantering.