Polisens motto: Skjut och ljug
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
För snart två år sedan beslutade försvarsdepartementet i USA att 15 kinesiska fångar som satts i koncentrationslägret vid Guantánamoviken på Kuba skulle friges.
Fem av dem hade bara råkat befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt när de greps.
Några av dem hade fångats in av pakistanska prisjägare som fått betalt av USA för att gripa misstänkta terrorister.
De andra tio bedömdes som ofarliga eftersom de betraktade den kinesiska regimen - inte den amerikanska - som fienden.
Att många av dem som hamnat i Guantánamolägret gripits hur som helst är ingen nyhet. Men historien om de 15 kinesiska muslimerna kunde skrivits av Franz Kafka.
Washington Post refererade den senaste utvecklingen i fallet i veckan.
Trots att det gått mer än 20 månader efter beslutet om att männen ska friges sitter de fortfarande inlåsta i lägret.
President Bushs regering anser nämligen att de riskerar förföljelse och tortyr i Kina om de, som den kinesiska regeringen begärt, skulle skickas hem.
Följden har blivit att de tvingas till fortsatt tortyr och förföljelse i Guantánamo. Deras familjer vet ingenting om deras öde och bara ett par av dem har fått advokathjälp.
De femton männen är uigurer, muslimska invånare i den autonoma regionen Xinjiang i norra Kina. Där finns en stark separatiströrelse. Den kinesiska regimen i Kina har avrättat många människor i området för politiska brott.
Myndigheterna i USA har försökt hitta någonstans att skicka dessa fångar, genom att förhöra sig med ett 20-tal andra länder, bland annat Sverige, Finland, Norge, Schweiz och Turkiet. Alla har nobbat att ge uigurerna asyl.
Att USA självt skulle ta ansvaret för att ha gripit och torterat fel människor tycks inte ens ha fallit myndigheterna in.
Det amerikanska justitiedepartementet hävdar att det inte finns någon omedelbar plikt att släppa männen eftersom myndigheten anser sig ha rätt till "nödvändig" tid för att lösa frågan.
Bara två av männen har fått juridisk hjälp. Bostonadvokaten Sabin Willett har frivilligt tagit sig an dem. Hon berättade för några veckor sedan i domstol att en av hennes klienter var kedjad vid golvet i en låda utan fönster när hon besökte lägret.
Terroristjakten går på delvis lösa boliner i Storbritannien också. Den brasilianske elektrikern som sköts ihjäl på tunnelbanan som terrorist, hade inte identifierats korrekt. Han var fullkomligt oskyldig och inte på något sätt inblandad i terrordåden som skakade London.
Men polisen som skulle vakta en annan persons hem stod och pissade just när elektrikern gick ut. Därför kunde han inte starta videokameran. Sedan virrade hans kolleger till allting katastrofalt.
Den oskyldige mannen hade redan gripits av en polis när en annan polis kom fram och sköt honom med sju skott på mycket nära håll.
Men trots att mannen ansågs så farlig att han skulle dödas på fläcken hade han under bevakning tillåtits åka både buss och tunnelbana.
De detaljerade lögnerna som polisledningen och myndigheterna i London sedan spred om hela historien avslöjades snart.
Regeringarnas allmänna försvarslinje i det så kallade kriget mot terrorn tycks vara att man måste räkna med lite svinn.
Men hur stort svinn är acceptabelt?
De ansvariga borde tvingas svara sakligt och konkret på en del frågor:
Hur många oskyldiga kan få dö? Hur länge ska folk kunna sitta inspärrade utan prövning? När kan det anses acceptabelt med tortyr, och i så fall under vilka omständigheter? Vilka demokratiska fri- och rättigheter kan dras in utan vidare?
Med tanke på att den svenska regeringen varit undfallande i relationerna med USA och Storbritannien borde de svenska statsråd som berörs också tvingas svara på sådana frågor.
Svinnet är inte bara ett formidabelt stöd åt allsköns mördare och terrorister. Svinnet äter demokratin inifrån.