Vi lever åter i en tid av attentat och jubelfester
Efter morden i Paris talas det som vanligt om islam, men när historiker ser tillbaka på vår tid kommer de snarare att tala om terrorns sociala grogrund.
Västvärlden upplevde senast en våg av individuell terror från 1880-talet och fram till början av 1900-talet. Den tiden liknade på många sätt vår: en dramatisk ekonomisk utveckling, industrialiseringens sociala omstöpning, otrygghet och en större migration än världen hittills hade sett – från landsbygden till städerna, inom Europa, över Atlanten till Amerika.
Enorma förmögenheter skapades. Rockefeller. Carnegie. Wallenberg i Sverige.
Mellan 1878 och 1905 genomfördes 13 mord och mordförsök på kungligheter och presidenter, däribland tsar Alexander II och den amerikanske presidenten McKinley.
I likhet med vår tids terrorister fruktade 1800-talets inte döden, de välkomnade den. Den ryske bombmannen Ivan Kaljajev dömdes 1905 att hängas. Till rätten sa han:
– Jag är lycklig över Er dom. Jag betraktar min död som den högsta protesten mot en värld av blod och tårar.
August Strindberg publicerade 1882 sin satiriska roman ”Nya riket” med undertiteln: från attentatens och jubelfesternas tidevarv.
Man kan invända att den tidens terrorister mördade despoter, inte vanligt folk. Men terrorn riktade sig mot fler än furstar, 1892 registrerades i USA 500 sprängattentat, i Europa över tusen.
Inte tror vi i dag att det var socialismen och anarkismen som nedsteg i de unga männens och kvinnornas sinnen och gjorde dem till mördare från ingenting. Ideologi är en förklaringsmodell. Man tar den som finns till hands. Terrorismen var ett uttryck för desperata samhälleliga förhållanden.
Vi lever åter i attentatens och jubelfesternas tidevarv. Den ekonomiska omställningen är den största sedan slutet av 1800-talet. Enorma förmögenheter skapas. Gates. Jobs. Niklas Zennström. Men tryggheten ersätts för de många av rädsla och ovisshet. Vem är säker på att ha jobbet kvar om två år?
Migrationen är enorm, inom Europa, och från tredje världen till den rika.
I gettona sitter enstaka unga män och väljer en ideologi som finns till hands. Med bomber och pistoler vill de hämnas, och de välkomnar döden som protest mot en värld av blod och tårar.