Sifo vill ta reda på allt om min fru
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är naturligtvis en personlighetsstörning, men jag gillar verkligen att svara på enkäter och undersökningar av olika slag. Därför kastade jag mig vällustigt över den gigantiska Svensk Konsument där Sifo kartlägger svenskarnas intressen, läsvanor, köpvanor och resvanor.
Vill minnas att det var en lördag, och dessutom var det tyst och lugnt hemma. Fru och barn var iväg på olika meningsfulla aktiviteter. Jag kunde koncentrera mig på att vara meningslös. Det är en av mina bästa grenar – att ägna lång tid åt något fullkomligt oviktigt. På så vis slipper man ifrån det som är viktigt men jobbigt.
Med en kopp kaffe och en välvässad penna kröp jag upp i soffan sådär mysigt som man annars bara ser i gamla nummer av Femina. Bläddrade snabbt igenom det massiva frågeformuläret och insåg att det skulle ta timmar att fylla i.
Härligt! Jag såg fram emot att få kartlägga min egen personlighet på ett vetenskapligt sätt och samtidigt göra kapitalismen en tjänst.
”Människors intressen är olika”, konstaterar Sifo som varit med förr. ”Hur stort är Ditt intresse för nedanstående ämnen och aktiviteter?” Sen passerar livet revy: hårvård, energisparande, boendefrågor, krukväxter, videofilma, köra bil, bakning, sy kläder m m i en hejdlös mix. Jag kryssar och svarar och ryggar inte för sanningen. Jag hatar verkligen krukväxter.
Jag älskar verkligen stereoutrustning.
Inte förrän efter en dryg timma börjar jag ana oråd. Det är när dom frågar vilka märken jag väljer när jag köper damunderkläder, och om jag färgar/tonar mitt hår själv eller på salong?
Framme vid samvetsfrågan om min favorittampong inser jag att jag inte bara ödslat dyrbar tid. Jag har dessutom saboterat den viktiga konsumentforskningen. Sifo vill inte alls veta vilken hundmat jag tycker är godast – dom vill veta allt om min fru!
Bitter och bortglömd kastar jag deras jävla formulär i pappersinsamlingen och ger mig ut och tröstsurfar på nätet. Där finns alltid någon som vill veta vad jag tycker. Expressen frågar om vilket som är det största svenska tv-ögonblicket, Svenska Dagbladet undrar hur min lunch ser ut, Sydsvenskan frågar om Svenska Spel borde införa åldersgräns på alla spel och Aftonbladet undrar om det är okej att ha sex på första dejten. Jag svarar på allt, och ljuger inte om något. Endast så kan vi föra mänskligheten framåt.
Efter några veckor undrar min fru om jag har sett en Sifo-undersökning? Jag tvingas erkänna att den sedan länge omvandlats till fjärrvärme. Hon rycker på axlarna.
Ytterligare ett par veckor senare kräver hon att jag ringer till Sifo och erkänner.
Dom har börjat bli jobbigt desperata och skickar påminnelse efter påminnelse, med biobiljetter och trisslotter som lockbete.
Men jag ringer inte. Jag skriver istället.
Kära Sifo, ni valde fel konsument när ni valde min fru. Inte ens om ni bifogade vilda hästar skulle hon sätta sig och fylla i er undersökning. Hon har nämligen ett liv att sköta.