Varför Hummer i Göteborg?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-05-15
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Dom säger att klimatförändringarna ökar på försäljningen av miljöbilar. Frågan är dock om det har någon större effekt, när högkonjunkturen samtidigt driver försäljningen av dekadenta lyxbilar och bränsleslukande tankar för vardagsbruk.
Förmodligen är det ett nollsummespel, som så mycket annat. Dålig tajmning att komma dragande med miljökris när det är som billigast att köra muskelbil.
Det är åttaåringen som gör mig uppmärksam på lyxexplosionen i den svenska bilparken. Efter ett års absolut nördande kring fotbollsklubbar och spelare har bilar blivit det nya uppslukande intresset. Han köper biltidningar för sin veckopeng. Han bygger egna bilar på nätet. Han somnar med boken ”One hundred power cars” på huvudkudden. Och han kan föreläsa om Bugatti Veyron, världens snabbaste serieproducerade bil med en 16-cylindrig motor och över tusen hästkrafter.
Förra året registrerades 282 766 bilar i Sverige, en ökning med drygt tre procent från året innan. Mestadels braksvenne-rides såklart, men i marginalerna ger lyxåken full gas. Mest av allt ökade Lamborghini, som fördubblade försäljningen. Lamborghinis instegsmodell ligger på strax under två miljoner. Landsmännen Maserati och Ferrari har också tårtkalas varje månadsbokslut.
Det paradoxala är att detta sker samtidigt som det sista vi bör göra är att köpa och köra stora bilar. Men den globala klimatkrisen har inte mycket att sätta emot när högkonjunkturen går på viagra.
Därför är den nya miljötrenden att fullkomligt skita i bränsleförbrukning, koldioxidutsläpp och klimatförändringar.
På parkeringen hemma står en Hummer. Det är ett stridsfordon som användes i Gulfkriget, innan Arnold Schwarzenegger övertygade General Motors om att släppa ut monstret på privatmarknaden. En Hummer drar minst två liter milen.
Vi stannar och tittar. Han storögt, jag klentroget. Han är imponerad av den galna bilen. Jag är mest förbryllad. Vad gör en sån bil i centrala Göteborg våren 2007? Hur tänkte han (eller hon) som köpte den? Och vad säger Arnold till sitt försvar?
Själv satt jag som en åsna i flera månader, sliten mellan min pojkiga kärlek till bilar och det dåliga samvetet inför nästa generation. Till slut vann mitt präktiga jag och beställde en dieseldriven jättesäker familjebil som ger daglig inkomst åt svenska industriarbetare.
Det är möjligt att någon är tacksam. Men jag har sällan gjort min son så besviken.