Plötsligt finns en annan syndabock än regeringen

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-08-24

Regeringen lade locket på när styrelsen för Arbetsförmedlingen drog undan mattan för högste chefen.

Men i stängda rum gjorde de sannolikt high five.

Plötsligt fick Angeles Bermudez-Svankvist skulden för den höga arbetslöshet­en. Inte ministrarna.

Arbetsförmedlingens generaldirektör sedan fem år tillbaka, Angeles Bermudez-Svankvist, har kritiserats på längden och tvären för sin skötsel av en av Sveriges viktigaste myndigheter.

Författaren till boken ”Management by love” har lett en organisation som av medarbetarna betraktas som toppstyrd och rädd.

Förtroendet från allmänheten har sjunkit, långtidsarbetslösheten bitit sig fast, ungdomsarbetslösheten är en av Europas högsta och arbetssökande upplever att de inte får det stöd de borde få. I stället har förmedlarna ägnat sig åt byråkrati.

Men Angeles Bermudez-Svankvist har slagit ifrån sig, precis som hon gjorde i går.

När styrelsen i ett exceptionellt beslut meddelade att de inte längre har förtroende för generaldirektören svarade hon att så länge regeringen inte spark­ar henne är det ”business as usual”.

Tondövhet kallas sånt.

Eller också lever generaldirektören i tron att regeringen bortser från att styrelsen inte längre tror hon klarar jobbet och i stället ger dem sparken.

Det är en from förhoppning. Att tillförordnade styrelseordföranden, styrelseproffset Christina Johansson Gustafsdotter, skulle agera utan välsignelse från ägarna finns inte på kartan.

Därför är det besynnerligt att regeringen, samlad till budgetförhandlingar på Harpsund, inte kommenterade Angeles Bermudez-Svankvists fallgrop i går. De var där allihop och kunde med ett snabbt beslut (regeringen tillsätter statliga myndighets­chefer) gett chefen det silkessnöre hon i alla fall kommer att få.

Inte ens ansvarigt statsråd, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M), hade något att säga. Skulle hon i likhet med kollegerna ”läsa på”?

Passiviteten är så flagrant att man anar ugglor i mossen.

Styrelsen säger inte bara att den saknar förtroende för Angeles Bermudez-Svankvist utan för ”ledningen” vilket rimligen innebär att fler har misskött sig.

Anledningen är att ledningen saknat kontroll, att myndigheten inte uppfyller sina mål, inte är tillräckligt effektiv och inte har förtroende hos allmänheten, det vill säga sina kunder.

Kan det bli bättre, om man ser det ur regeringens synvinkel? Givetvis, men det här är gott nog.

Plötsligt finns det nämligen en annan syndabock än statsråden för att arbetslösheten är så hög som den är. Senaste siffran enligt SCB är från juli och då gick 7,2 procent av arbetskraften utan jobb, 0,2 procentenheter färre än för ett år sedan.

Men juli är ingen rättvisande månad när många studenter sommarjobbar. Konjunkturinstitutet, statens egen spåanstalt, tror att arbetslösheten i år kommer att ligga på 8,3 procent. Lika många som nästa år.

Jag säger inte att Angeles Bermudez-Svankvist blev offer för en politiskt orkestrerad kupp, inte alls. Det jag säger är att regeringen lägger locket för att de vill att Arbetsförmedlingens styrelses beslut ska sjunka in ordentligt innan de gör något.

De vill att det ska framstå som den höga arbetslösheten inte bara beror på konjunkturen och regeringen. Också Bermudez-Svankvist har ett inte obetydligt ansvar.

Det blåser snålt på toppen. Men ibland är det rättvist.