Vi betalar för att vi ska rösta ja till euron
Följ pengarna!
Det låter som en kurs på Handelshögskolan. Men det är ett råd till murvlar.
Bob Woodward och Carl Bernstein, killarna som avslöjade Watergateskandalen, fick höra det av sin hemliga källa, Deep Throat. De följde pengarna - vem fick betalt av vem och ur vilken kassa? - och sedan fick presidenten ta förtidspension.
Nu ska vi också följa pengarna. Närmare bestämt våra egna. Det är inget Watergatefall, direkt. Men ändå.
Samhall. Posten. Telia. Vasakronan. Banverket Telenät. SAS. Vattenfall. LKAB. Boxer.
Så där kan man hålla på ett tag. Ni vet vad de där företagen, och flera andra, har gemensamt. De ägs, helt eller delvis, av oss. Eller mer precist av svenska staten. Men de har en annan sak gemensam också: de är alla medlemmar i Svenskt näringsliv.
Svenskt näringsliv hette Saf och Industriförbundet förut. Just nu ägnar sig Svenskt näringsliv åt att driva kampanj för euron. De ser till exempel till att Stiftelsen Sverige i Europa kan trycka små broschyrer med röda stugor i, så att vi ska känna att det är väldigt svenskt att avskaffa kronan.
Det är Svenskt näringsliv som bekostar kampanjande kändisar som Björn Ranelid och Pernilla Wahlgren. De finansierar upprop och insändarskribenter. De ger ut böcker och producerar reklamfilmer. De försörjer alla pr-konsulter, som just nu är anställda för att fixa ett ja till euron.
Ibland får allt det där kampanjandet synergieffekter, som det heter i näringslivet. En satsning stöder liksom en annan. Det kan man se på Sverige i Europas upprop för euron. Bland dem som skrivit på uppropet är de vanligaste e-postadresserna - förutom såna som telia.com och hotmail.com - moderat.se, liberal.se, sverigeieuropa.se, svensktnaringsliv.se, och så vidare.
De som avlönas för att driva kampanj är så många att de kan vara gräsrötter också. Klurigt. Men dyrt. Svenskt näringsliv har redan avsatt flera hundra miljoner. Och ännu fler hundra miljoner kommer att gå åt.
Varifrån får Svenskt näringsliv sina pengar? Om man nu ska följa pengarna.
Från sina medlemmar, förstås. Till exempel Samhall och Posten. Telia och Vasakronan. Banverket Telenät och SAS. Vattenfall, LKAB och Boxer. Och de får i sin tur sina pengar från oss. För vi äger dem.
Så nu betalar vi, alla svenskar, för att övertyga oss, alla svenskar, om att vi, alla svenskar, måste rösta ja till euron.
Svenskt näringslivs nya vd, Ebba Lindsö, följde också pengarna. Fast på ett annat sätt. För 295 000 kronor i månaden bytte hon uppfattning och blev för euron.
Det kan man väl unna henne. Men det känns lite orättvist att vi andra tvingas betala för att ändra uppfattning.