Cantwell: Misstankarna är starkare den här gången
Det är inte länge sedan såväl Säpo som medier gjorde sig till åtlöje med att tuta för fullt om jagade terrorister.
Den här gången är misstankarna dock starkare.
Vad vet vi egentligen om fallet med den unge mannen som häktats som misstänkt för förberedelse till terrorbrott?
Något kan vi sluta oss till: han är på sannolika skäl misstänkt, vilket är den högre graden. Det innebär att Säpo har konkret material innehållande substans.
Folk skulle bli förfärade om de visste hur lite som krävs för att frihetsberövas på den lägre graden, skäligen misstänkt.
Det är å andra sidan inte så att vi vet att terrordåd har planerats. Att vara misstänkt och att vara dömd är två olika saker.
För någon vecka sedan plockade Säpo in mannen för att ställa frågor om förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse, det vill säga om han förberedde till exempel en explosion. Han släpptes, men troligen är det vi nu ser en fortsättning på den misstanken.
Säpos hypotes om vad som har skett är dock vag i den bemärkelsen att brottet ska ha begåtts någon gång under januari. Närmare detaljer saknas.
I övrigt? Den häktades namn får mig att tro att misstankarna inte rör terrorism som har planerats av en pursvensk revolutionär i nazismens namn.
Mycket mer än så framgår inte av häktningsframställan. Kanske handlar det om planer på att spränga NK. Kanske handlar det om dåd i Syrien. Kanske är misstankarna bara strunt. Låt oss vänta och se.
Svår är den polisiära praktiken på detta område. Å ena sidan ska attentat stoppas innan de begås. Å andra sidan är planerade attentat mycket mer komplicerade att bevisa än brott som har genomförts. I Sverige har tidigare människor åtalats och friats för förberedelse till terroristbrott.
Vi ska ha det i bakhuvudet och vi ska också betänka att vår tid lider av svårtartat terrordille. Det krävs inte mycket för att vi ska börja trumpetera om bomber och sprängda flygplan och vedervärdiga mord.
Ja, pressen har ett stort ansvar för denna nervositet. Alarmistiska är vi, tidningar, radio och tv.
Låt mig ta ett aktuellt exempel: I eftermiddags kom tips till Aftonbladet om ett förestående terrordåd i Stockholm.
Fullt redaktionellt pådrag, tills polisen förklarade att det hela utreds som ett falsklarm.
Det var inte många veckor sedan medierna tävlade i att kunna berätta mest om en misstänkt terrorist som visade sig vara en ung man som satt på en förläggning i Norrland med namnet på dörren och lyckliga uppdateringar på Facebook om att han hade kommit fram till Sverige och som, visade det sig, inte var mer farlig än en genomsnittlig frimärkssamlare.
Möjligen är även denna nya berättelse om terrorism felaktig. Möjligen stämmer den. Vi får se.