”Valfriheten” är viktigare än kunskap och arbetsro
Om det var snackarna som bestämde skulle världen se annorlunda ut.
Jag känner till exempel ett tiotal journalistkolleger som hade förärats Nobelpriset i litteratur. Hundra procent av de röstberättigade i Syrien skulle med glädje återvälja Bashir Gasbombaren Assad, alla i hela världen skulle dricka Coca-Cola och bli hysteriskt lyckliga, och Nordkoreas Kim Jong-un vore ett internationellt föredöme i nationalekonomi och statsförvaltning.
Som tur är finns den gamla hederliga tumregeln att man skippar snacket och ser på resultatet i stället.
Tyvärr gäller den inte överallt. Jag tänker på det när diverse debattörer utgjuter sig om den katastrof det vore om inte friskolor och andra så kallade välfärdsföretag inte får göra vinst. Senast var det Centerpartiets Annie Lööf som ropade om ren och skär fondsocialism!
Hennes förra ministerkollega Anna-Karin Hatt, nu vd för företagarorganisationen Almega, galopperade ut och sa:
”Om regeringen går vidare med förslaget kommer elever, patienter och anställda i framtiden ha färre skolor och färre vårdcentraler att välja mellan, vilket skulle resultera i minskad valfrihet och sjunkande kvalitet.”
Sjunkande kvalitet?
Det finns två statistiska kurvor som i sammanhanget berättar mer än några brösttoner från Lööf och Hatt. På Skolverkets hemsida kan man studera resultatet för svenska 15-åringars kunskap i matematik, läsförståelse och naturvetenskap jämfört med årskamrater i 65 länder.
Som alla vet vid det här laget är resultatet katastrofalt, de svenska 15-åringarnas kunskaper dyker som en skvadron nerskjutna Messerschmitts (ni som gått i svensk skola de senaste 20 åren får googla).
Denna skrämmande nedåtgående kurva kan jämföras med ökningen av antalet elever på friskolorna: den går uppåt som när en Spitfire (googla) lyfter från en startbana i södra England.
Antalet elever i friskolor har ökat från 35 175 läsåret 1999/00 till 145 471 läsåret 2015/16, enligt Skolverket.
Jag påstår inte att det finns ett solklart samband mellan det fria skolvalet och sjunkande kunskaper. Kanske är det en ren slump att den ena kurvan går ner när den andra går upp.
Eller också visar kurvorna ett indirekt samband, att vi lever i en tid när det är viktigare att tala om ”valfrihet” än arbetsro och kunskap.