Fattiga pantar medan rika fifflar - båda i smyg
Ingen skrattar hela vägen till pantbanken. Inte heller till pantautomaterna.
De har samma funktion. Du byter ångest mot andrum. I smyg, berättar inte för någon.
Ändå finns siffrorna. 231 000 fattigpensionärer, enligt Expressen. 234 000 barn i ekonomisk utsatthet, enligt Rädda Barnen.
Den enkla förklaringen: skammen. Ingen vill väl komma ut som en fattiglapp.
Å andra sidan: vi är världens mest lättkränkta folk, alltid redo att blotta våra oförrätter.
Förutom de ekonomiska. Det svenskaste av allt är att inte prata om pengar.
De enda som gör det offentligt är Bert Karlsson och Leif GW Persson. Och när de gör det stämplas de som pengakåta.
Deras motsvarigheter, Ian Wachtmeister och Jan Guillou, pratar aldrig om sin ekonomi. Gissa vilken duo som i grunden är arbetarklass respektive överklass.
Gissa sedan vilken grupp i samhället som tjänar på att ingen pratar om pengar.
När Rädda Barnen publicerar sin årliga rapport om barnfattigdom ser den ekonomiska elitens fotsoldater till att debatten handlar om definitionen av fattigdom, snarare än hur den ska motverkas.
Minns någon Panamadokumenten? Det är bara fyra månader sedan de publicerades. Skattefiffel för biljarder. Det har redan glömts bort. Fortfarande pratar vi mer om krigsflyktingar än skatteflyktingar.
De förstnämnda syns ju överallt. Fifflarna är däremot bara en grå massa, precis som de fattiga.
För ekonomi ses fortfarande som en privatsak. Den enda som pressar makthavare och kändisar på vad de tjänar är inte ens journalist. När Kristoffer Triumf ställer frågan i podcasten ”Värvet” blir svaret inte sällan 25 000 kronor netto.
Det kan man ta ut från sitt aktiebolag utan att betala statlig skatt. Resten går att plocka som vinst, till en lägre skattesats. Summan är alltså ett icke-svar.
Och de ekonomiska klyftorna bygger på att ingen uppmärksammar dem. Fattigpensionärer och fattigbarn får fortsätta panta minnen och burkar i smyg. Samtidigt kan skattefifflarna smyga undan sina miljoner i fred.
Det som inte syns finns, men kan inte åtgärdas.
Den enda lösningen är att vi tar efter Bert och Leif GW: Vi måste börja prata om pengar.